Dödsfall

Jörn Donner är död – Anneli Dufva minns en hängiven konstnär

2:29 min

Den finländske författaren, kulturpersonligheten och politikern Jörn Donner är död, bekräftar familjen i ett uttalande. Han blev 86 år gammal. Anneli Dufva minns honom.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

P1 KULTUR: Hör ett samtal om Jörn Donners betydelse för svensk film – ljudlänk under artikeln

Ett sladdbarn, född i överklassen i Helsingfors, tidigt faderlös. Så började det för Jörn Donner. En början med både höga förväntningar och ensamhet.

Livet tog honom sedan till många platser och många sysslor. Eller han själv tog sig, ständigt rastlös, vidare och vidare – aldrig riktigt nöjd.

Det kom att bli ett liv präglat av konst, politik och kvinnor. Av Sverige; av Olof Palme, Harry Schein och Ingmar Bergman. Men också ett liv präglat av att han föddes 1933 och började sin verksamhet i ett efterkrigs-Europa, i 50-talets dubbla tillstånd av eftertanke och förändringsvilja. Det kom också att bli ett i hög grad offentligt liv, där han roat odlade en nästan stiliserad arrogant persona.

1963,  när Jörn Donner var 30 år gammal, hade han redan publicerat tiotalet böcker, han verkade som kritiker i Dagens Nyheter och han hade dessutom fått pris för bästa debutfilm vid filmfestivalen i Venedig för En söndag i september.

Han kom sedan att få en rad betydelsefulla poster: han var chef för Svenska Filminstitutet, han blev riksdagsman i Finland, generalkonsul i Los Angeles samt EU-parlamentariker. Han förekom flitigt i tv, roade vissa, provocerade andra. Han klädde i smoking och rökte två paket cigaretter om dagen.

Samtidigt fortsatte han hela tiden att skriva. Reportage, essäer, romaner har det blivit. Få har skrivit så mycket om sig själva som Jörn Donner och om man läser Mammuten eller Dödsbilder eller hans bok om Bergman så blir det också tydligt vad som varit hans  drivkraft i livet. Han skriver om den rena lyckan när han i ungdomen satt vid redigeringsbordet och klippte film och han försöker aldrig låtsas som någonting annat än att det är skrivandet, skapandet, som betytt mest för honom. Han var alltid sysselsatt, ständigt arbetande. Även de sista åren gjorde han film – en ny version av 70-talets skandaldokumentär Perkele och han skrev en av sina mest hyllade romaner – "Blod är tunnare än vatten".

I detta fanns också  en viss frustration över att aldrig ha nått det riktigt stora anseendet som författare eller filmare. Det förstod jag än mer när jag träffade honom flera gånger för ett eget projekt.

Det fanns ett vemod hos honom, en känslighet tätt bakom bakom den kärva ytan. Och humor. Det var trots allt han själv som kallade sig för Mammuten, som själv kunde se att han var en man av ett slag som nog försvinner med hans generation. Men - mest av allt var han en hängiven konstnär.

I samband med att Donner gav ut sin memoarbok "Mammut" på 1100 sidor i början av 2013 gästade han Marie Lundström i Lundströms bokradio i P1. Lyssna här nedanför.

Lyssna på hela samtalet ur Lundströms bokradio via länken nedan