"Under fikonträdet" – äntligen en roman att gråta, skratta och vara ilsken tillsammans med
Goran Vojnovićs förra roman "Blattejävlar" är den mest sålda boken i Slovenien. Katarina Wikars kan inte slå igen hans nya: "Under fikonträdet".
Titel: Under fikonträdet
Författare: Goran Vojnović
Originaltitel: Figa
Översättare: Christine Bredenkamp
Samtidigt som Jugoslavien splittras utplånas mormors minnen där i det fallfärdiga sommarhuset som helt plötsligt ligger i Kroatien. Resan till Florens försvinner i demensen, den ljusblå Skodan, teven, katten och Sarajevo. "För glömskan är alla minnen lika lite värda", är en av alla meningar att stryka under i Goran Vojnovics roman "Under fikonträdet", en släktkrönika med centrum i Ljubljana under krigets nittiotal.
Jag som vanligtvis brukar blanda samman generationerna och tappa tråden när för många människor i olika tider vindlar fram över boksidorna kan inte släppa taget om dessa berättelser som följer än den ena än den andra genom åtrå kärlek svek och sönderfall. Här blir det personliga ofrånkomligen politiskt.
Vi får följa Jadrans jakt på sin morfars oro
Den som för ordet är Jadran som blivit lämnad av sin fru liksom hans far en gång lämnade familjen under krigets första år. Varför går någon och varför stannar en annan? Det som nu förenar familjen ytterligare en stund är morfar Aleksandars eventuellt frivilliga död och så huset han lämnade efter sig, där han vårdade sin dementa fru. Vi får följa Jadrans jakt på sin morfars oro. Fikonträdet på gårdsplanen är det enda stabila. Tiden bryr sig inte om våra dödar.
Under huden under ytan ligger de gamla konflikterna, de gamla krigen och pyr, som gammelmormors rädsla när de första nazisterna marscherade in i Novi Sad, det måste väl ändå vara gammelmormor och inte gammelfarmor som det står i översättningen?
Liksom texten växlar tid och perspektiv förändras också stilen. En ungdomlig dröm om en kyss kan ta många andtrutna sidor utan punkter i anspråk, medan andra partier är mer rappa och dialogiska. Så är författaren också filmregissör och kan både måla upp samhällskritiska panoramabilder som borra sig ner i de mest bortträngda medvetandeflikarna.
Även om det nu är så att ens historier bara är en karta över ens rädslor
Här finns oförglömliga scener som när pappan som återvänt till Bosnien efter tjugo år sitter och studerar dödsannonserna i slovenska tidningar och genom de dödas namn åter får tag i sina minnen och känslor han glömt att han hade. Så kan han foga samman sin historia. Sig själv.
Under fikonträdet är en bok att sträckläsa, att skratta och gråta och vara ilsken tillsammans med, den öppnar världen en stund även om det nu är så att ens historier bara är en karta över ens rädslor, som Jadran hävdar.
Katarina Wikars
katarina.wikars@sverigesradio.se
