Koncentrationslägren i Kina

Hennes tre söner sitter inspärrade i kinesiska läger

2:06 min

Hundratusentals människor har spärrats in i de koncentrationsläger som Kina har i provinsen Xinjiang. Vår korrespondent har i östligaste Kazakstan träffat flera anhöriga som under lång tid varit mycket oroliga.

– Att mina söner är i de där lägren, det är väldigt svårt för mig att acceptera, mitt hjärta gör så ont, säger Aqythan Halida, vars tre söner sattes i läger förra året.

Vi sitter i hennes stora vita mjukdjursluddiga soffa i en liten by i östra Kazakstan, som gränsar till Kina. Sedan fick hon veta att även alla hennes tre svärdöttrar satts i koncentrationsläger i Kina har hon varit mycket orolig

– Mina 14 barnbarn, de lämnades ensamma, jag visste inte var de var, säger Aqythan som sedan dess fått veta att barnbarnen delvis tagits om hand av släkt, delvis satts på barnhem. I år har svärdöttrarna släppts.

Sönerna är fortfarande inspärrade och hon har fått veta att de fått långa ”fängelsedomar”, som hon kallar det. Men det kan vara så att de bara hålls kvar på obestämd tid. Det är inte lätt att få trovärdig information inifrån en diktatur, där rättsväsendet är en del av systemet.

De här koncentrationslägren i Xinjiang beskrivs av vittnen som fängelser med brutal omskolning, tortyr och tvångsundervisning. Kina erkänner att lägren finns, men förnekar allt om tortyr och hjärntvätt och hävdar att lägren är till för att motverka extremism.

Aqythan har varit orolig, något hon antagligen delar med miljoner släktingar till dem i lägren. Hennes allra yngsta son är i Kazakstan.

– Han tar med sig kött, mjöl och olja, annars så lever jag helt ensam, säger Aqythan. Innan vi går bjuder hon på rykande het kazakisk köttgryta med starkt kryddad potatis och paprika.

Hon har hotats av kinesiska myndigheter, säger hon, för att prata med internationella journalister. Men Aqythan säger att hon måste, hon tror på att öppenhet kan påverka.

– Jag kommer att fortsätta vittna, den enda kraften som kan ta våra liv är den allsmäktige, säger Aqythan Halida, det kan inte ens kineserna göra, jag är inte rädd för någonting.