Fnurra på tråden mellan Tjeckien och Kina

6:37 min
  • Det här året 2020 väntas bli viktigt för relationerna mellan Europa och Kina. I september väntar ett toppmöte, innan dess är förhoppningen att ett handelsavtal mellan Kina och EU ska vara färdigförhandlat.
  • Ett EU-land som i flera år gick sin egen väg i förhållandet till Kina är Tjeckien. Och charmoffensiven mot Peking belönades först rikligt, innan romansen tog slut, rapporterar vår korrespondent från Prag, där hon träffat Kinakännaren Filip Sebok.

Kinas ambassadör och Tjeckiens premiärminister har bråkat offentligt, Prag och Peking har sagt upp sitt vänortsavtal, och Pragfilharmonikerna får inte åka på en sedan länge planerade Kinaturné.

Relationerna mellan Kina och Tjeckien under 2019 var som en bil som accelererade rätt in i en krock, säger Filip Sebok, Kinakännare vid tankesmedjan AMO i Prag. Den senaste debaklet slog ned några hundra meter från hans kontor, i hjärtat av huvudstaden, vid Centraleuropas äldsta lärosäte och landets mest prestigefulla universitet.

– Det avslöjades att anställda vid Karls-universitetet i hemlighet hade fått pengar från kinesiska ambassaden, säger Filip Sebok.

Allt de här har lett till att förhållandet till Kina, ett tema som i andra länder kanske mest diskuteras av akademiker och politiker, är brännhett nyhetsstoff och en politisk vattendelare i Tjeckien.
Men för att ta det från början så är dagens bottenfrysta relationer en hisnande tvärvändning jämfört med hur det lät i den tjeckiska huvudstaden för inte ens fyra år sedan.

Den 29 mars 2016 anländer Kinas president Xi Jinping till slottet i Prag och tas emot med alla upptänkliga hedersbetygelser av president Milos Zeman.

– Det är historiskt, det första besöket av ett kinesiskt statsöverhuvud i Tjeckien, säger Filip Sebok

Båda sidor betonade att de Tjeckisk-kinesiska relationerna nu var inne i en gyllene tidsålder, resultatet av en process som påbörjades 2012 när 16 länder i öst- och Centraleuropa hoppade på det kinesiska så kallade 16+1-initiativet.

16+1-länderna tecknade bilaterala avtal med Kina för investeringar och partnerskap, en del kom nästan att tävla i att få till så stora och till synes lukrativa avtal som möjligt med jätten i öst. Bland dem fanns Tjeckien. President Zeman sa att hans land skulle vara " ett osänkbart hangarfartyg för kinesiska investeringar" i Europa.

--De tjeckiska politikerna gapade väldigt stort, säger Filip Sebok,

Tjeckiska politiker var naiva, och Kina tog tillfället i akt, säger Kinakännaren i Prag. För Kina var det en PR-kupp att knyta ett EU-land så nära till sig, alldeles särskilt ett land som precis efter sammetsrevolutionen varit en av Kinas skarpaste kritiker i frågor om mänskliga rättigheter.

– Nu blev istället huvudstäderna Peking och Prag vänorter, under statsbesöket tecknades löftesrika avtal om strategiska partnerskap och kinesiska företag gav sig ut på shoppingtur med välfyllda plånböcker, säger Filip Sebok

– Kineserna köpte mediehus, en krisande fotbollsklubb, ett bryggeri och lyxiga fastigheter i Prag. Men investeringarna hade politiska motiv snarare än att vara ekonomiskt vettiga, säger Filip Sebok.

Ganska snart stod det också klart att de varken gav särskilt många nya jobb eller ledde till några djupare samarbeten mellan länderna. Dessutom hade tjeckiska politiker i sin iver gått med på saker som stötte på motstånd när nya politiker kom till makten. Ett sådant exempel var vänortsavtalet mellan Peking och Prag.

Det innehöll en paragraf där Prag erkände Kinas maktanspråk över Taiwan. När en ny, liberal borgmästare Valdesville han häva den politiska paragrafen, Peking svarade med att kapa banden helt. I ett desperat försök att främja sin version betalade den kinesiska ambassaden i hemlighet anställda på Karlsuniversitetet, men när det avslöjades fick det förstås motsatt verkan.

– Så idag lider de tjeckisk-kinesiska relationerna av en rejäl baksmälla. Uppvaknandet har varit brutalt för Tjeckien, men det är ett misslyckande för Kina också, säger Filip Sebok.

– I slutändan har Kina inte vunnit något, säger Filip Sebok.

I Bryssel har man följt den kinesiska närvaron i Tjeckien och de andra EU-länder i 16+1-initiativet med oro. Det finns flera exempel från de senaste åren på hur Kina kunnat pressa enskilda länder att splittra unionen i frågor som rör Kina. Nu förhandlar EU om ett handelsavtal mellan hela unionen och Kina, som man hoppas kunna skriva under på toppmötet i senare i år.

– Det är bra, för EU kan bara hantera hot och möjligheter från ett allt mer självsäkert Kina tillsammans, säger Filip Sebok

– Fallet Tjeckien är på många sätt en lektion i vad som kan hända när ett litet land försöker ta sig an Kina ensamt, säger Kinakännaren Filip Sebok.