Lekfull högtidlighet i Ann Edholms geometriska måleri
Hur målar man abstrakt på 2020-talet? Ann Edholm har arbetat med geometrisk abstraktion i 35 år; nu visas målningar ur serien "Tungan på ordet" i Umeå.
Titel: Tungan på ordet
Konstnär: Ann Edholm
Plats: Bildmuseet, Umeå
Pågår: till den 12 april 2020
När jag sätter mig för att skriva detta så har det redan gått över tre veckor sedan jag stod inför Edholms måleri. Som är väldigt fysiskt: dukarna mäter en bra bit över två meter per sida, färgerna och formerna är också "stora", monumentala nästan.
På nära håll känner man sig liksom omsluten - som att måleriet inrättar ett eget rum kring ens kropp.
Ett rum som rätt som det är kan börja röra på sig - som i en målning med en orange cirkel på svart botten. När jag stirrat på den en stund får färgen liv och börjar pulsera.
Med andra ord: målningarnas verkan bygger på närvaro. Ögonblicket där, i deras omedelbara närhet. Kan jag få fatt på det igen, eller kommer orden att fastna på tungan?
Om jag närmar mig via, just, ordet blir det kanske lättare. För målningarna pekar ju också bortom sig själva - genom sina titlar. Bitvis ganska långt bort, faktiskt. En svart cirkel har vuxit långt utanför tavlans ram, så att det enda som återstår av bakgrund är en liten avsats längst ned, i blått.
En liten tröskel bara, mot den ändlösa natten. Titel: "Tungan på ordet - Maria".
I utställningsfoldern läser jag mig till att själva serien om 28 målningar, av vilka Bildmuseet visar 20, tar sin utgångspunkt i en legend om Via Dolorosa - Jesu väg till korset. Och Maria är inte den enda målningen med en titel som kan tolkas i den riktningen. Här finns till exempel Kaddish: ett ilsket, horisontellt sicksackmönster i svart och orange.
Det religiösa språket bidrar till en uppfriskande högtidlighet, en snudd på sakral känsla där uppe i museets översta sal. Men en fullkomligt o-stel högtidlighet: med sina starka färger, optiska effekter och ofta lite luriga spel med bakgrund och förgrund är Edholms målningar också påfallande lekfulla. Nästan uppsluppna.
Att hennes skisser, fullklottrade med anteckningar och måttberäkningar, visas i ett eget rum två trappor ned ger en slags markkontakt.
Kanske kan man se hennes målningar som broar? Mellan lek och allvar, kropp och ord, närvaro och transcendens. För oss att färdas över.
I mig, det inser jag när jag nu äntligen tagit mig samman och skrivit detta, efterlämnar de ett tomrum som inte fanns där innan. Eller som jag inte visste om.
Med andra ord: en längtan.
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Mer om hur vi bedriver vårt arbete