Liten kunskap om våldsutsatta samiska kvinnor i Sverige

Kunskapsbrist om våld mot samiska kvinnor ger konsekvenser för enskilda men också för hela det samiska samhället, menar professor i rättsvetenskap.

Att få slut på mäns våld mot kvinnor är ett av regeringens jämställdhetsmål som Sametinget ska utgå ifrån när de på uppdrag av regeringen kartlägger jämställdheten i det samiska samhället. Därmed var det också en av punkterna på Sametingets dialogmöte om jämställdhet i Luleå.

Alva Asproth, en av de femtiotal som deltog på mötet, är engagerad i frågorna. Hon tror att en viktig del för att komma i bukt med våldet mot kvinnor är att erkänna att det förekommer i det samiska samhället.

- Jag tror att vi pratar för lite om det, men jag tror inte att det alltid grundar sig i ovilja och tystnadskultur. Jag tror också att det grundar sig i stor okunskap inför vad vi kvinnor är utsatta för. Man kanske inte identifierar sig med den bilden av vad man tänker att en utsatt kvinna ska vara. Det skapar myter om vad en våldsutsatt kvinna är som gör att man inte pratar om sig själv i den formen.

Våld mot samiska kvinnor belyses i Europarådets rapport

Att det finns kunskapsbrister om våldsutsatta samiska kvinnor i Sverige kom fram när Europarådet granskade hur Sverige klarar av att följa Istanbulkonventionen. Tre saker lyfts fram i Europarådets rapport, berättar Monica Burman professor i rättsvetenskap vid enheten polisutbildningen vid Umeåuniversitet.

- Samiska kvinnor har inte någon särskild kompetent institution av något slag att vända sig till för att få stöd och rådgivning. Det saknas forskning. Vi vet i princip ingenting hur utsattheten ser ut, hur kvinnor upplever sin situation, hur omfattande våldet är. Det tredje är att det finns stora brister när det gäller myndigheternas kunskap vilket gör att samiska kvinnor inte vänder sig till polis och socialtjänst och andra ganska starka välfärdsinstitutioners vi har i Sverige. säger Burman.

Förutom att det gör det svårare för våldsutsatta kvinnor att ändra sin situation menar Burman att det är ett hälso- och jämställdhetsproblem för det samiska samhället.

- En konsekvens är ju också att det inte pratas om den här frågan, vare sig från statens sida och inte heller i det samiska samhället. Det man inte vet något om pratar man inte heller om. Den här frågan är svår och har en tabustämpel.

Skillnad mellan Sverige och Norge

På dialogmötet berättade Monica Burman för hur det i Sápmi arbetas olika för att stoppa och förebygga våld mot samiska kvinnor. I Norge görs det mer än i Sverige och troligen Finland också enligt Burman.

Vad tror du att det beror på?

- I Norge har de haft händelser med sexuellt våld de senaste 10-15 åren som lyfts fram i offentlighetens ljus av samer själva. Det har gjort att frågan kommit upp på annat sätt. Sametinget i Norge har också varit en viktig aktör som tagit avgörande initiativ. Sametinget där har ett annat mandat och mer resurser så det behöver inte handla om ovilja i Sverige. säger Burman.

Om två år ska Sverige redogöra hur de jobbat med Europarådets rekommendationer. I höst ska Sametinget lämna över jämställdhetskartläggningen till regeringen, där dialogmötet är en del i arbetet. 

- Jag hoppas att det här betyder att det kommer hända grejer, att det kommer konkreta förslag hur vi kan förbättra jämställdheten, säger Alva Asproth.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio och SVT är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.


Vuođđu min journalistihkas lea luohtehahttivuohta ja bealátkeahtesvuohta.Ruoŧa Rádio ja Ruoŧa TV leat sorjjasmeahttumat politihkalaš, oskkolaš, ruđalaš, almmolaš ja priváhta sierraberoštumiid ektui.


Läs mer om hur vi bedriver vårt arbete:
Loga eanet mo mii doaimmahat bargguideamet:

Sveriges Radio