Vad frågar man “en pappa, make och krigsförbrytare”?
“Pappa, make och krigsförbrytare” heter pjäsen som bygger på intervjuer med en dömd krigsförbrytare från forna Jugoslavien.
Titel: "Pappa, make och krigsförbrytare"
Scen: Riksteatern
Av: Michael Cocke, Danjin Malinovic
Regi: Michael Cocke
Två stolar står på scenen. En är full av färgglada runda leksaker, en har en tung grön uniformsjacka slängd över ryggstödet och ett gevär tvärs över sitsen.
Som om två helt olika personer skulle använda dem.
Men det är samme man som sitter på dem, den ene på dagen, den andre på natten, på den ena som make och far, på den andra som mördare, våldtäktsman och krigsförbrytare.
Dessa stolar sammanfattar hela undersökningen den här pjäsen gör, i intervjuerna med en dömd krigsförbrytare som stred i forna Jugoslavien har egentligen bara en fråga ställts: Hur kan du utföra djävulska handlingar, tända eld på barn, skjuta grannar, våldta tonåringar och under samma dygn bygga en koja åt din dotter och kyssa din fru?
Svaren är mystiska och svårtydda. "Det var krig. Det blev som ett arbete. Man fick beröm. Jag ville skydda min familj De var på något vis rimligt där och då."
Så det blir egentligen inte svaren som blir berättelsen här utan sättet pjäsen ställer frågorna på. Malinovic och hans medspelare, musikern Fikret Çeşemil, byter helt enkelt alla roller med varandra, är utfrågare, förövare och våldtäktsoffer, byter stol och position, vilket får något ganska enkelt att hända men något som jag längtat efter.
Att se män som talar om våld med varandra. Om faderskap bredvid den soldatroll som ändå ligger där och väntar på varje fridsam lärare, ingenjör och bilmekaniker, för om det kniper, om det blir krig, ska mannen kunna plocka fram ett rovdjur.
Det förväntas. Men vad gömmer han egentligen det djuret till dess? Det undrar en stillsam, pedagogisk och väldigt öppen föreställning om var våldet egentligen bor i en vanlig pappa.
