FILM – RECENSION

Color out of Space – spritt språngande kultskräck

2:18 min

Kultskräckförfattaren H P Lovecraft, Nicolas Cage och ett hot från yttre rymden – "Color out of space" frossar i mutationsskräck och genrefilmskärlek.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Color out of space"
Regissör: Richard Stanley
Manus: Scarlett Amaris och Richard Stanley, baserad på en novell av H P Lovecraft
Skådespelare: Nicolas Cage, Joely Richardson, Madeleine Arthur, Q’orianka Kilcher, Tommy Chong m fl
Genre: Skräck
Betyg: 3

Hör ett längre samtal om H P Lovecraft ur P1 Kultur – länk under artikeln

Spectrevision, så heter bolaget som den gamle "Sagan om ringen"-skådisen Elijah Wood driver, och som blivit en allt tyngre spelare på genrefilmsmarknaden. Häromåret hjälpte man till att ge Nicolas Cage en ordentlig comeback i den knarkigt ultrabrutala "Mandy".

Nu fortsätter man samarbetet, den här gången med en H P Lovecraft-filmatisering, regisserad av Richard Stanley – ökänd i kultfilmskretsar efter att ha fått sparken från regissörsjobbet i "The Island of Dr. Moreau", och sedan inte gjort lång spelfilm på mer än 20 år. Förrän nu.

Ni förstår kanske själva att vi befinner oss djupt inne i kultkonnässörland här. Men på ett rätt härligt sätt. Det verkar finnas en gränslös kärlek till genrefilmen och Lovecraftmysticismen när "Color out of Space" berättar historien om en familj vars liv förändras för alltid när en mystisk meteorit slår ner i deras trädgård.

Ur stenen från rymden flödar en märklig kraft, ett smittsamt dna som förändrar människor och djur utifrån deras allra minsta och grundläggande byggstenar. Mutationsskräck, helt enkelt, där såväl moderskapets helighet som alpackors gullighet ges en genetisk redesign på ett högst motbjudande sätt.

"Color out of space" är underhållande och obehaglig, men så småningom framför allt spritt språngande galen. Som en mindre polerad origin story  till "Annihilation", med en frejdig Nicolas Cage och några riktigt grisiga specialeffekter som främsta vapen.

Några scener som min hjärna nog aldrig kommer att lyckas radera. Men också en film som jag främst kan rekommendera till de redan frälsta. De som bokade biljetten redan efter att ha sett orden "Lovecraft", "kult" och "genrefilm".