RECENSION - TEATER

Teaterfest med "Misantroperna"

2:29 min

Molière skrev "Misantropen" 1666 om förakt för lögner. En helt nyskriven version, "Misantroperna" hade premiär på Folkteatern i Göteborg i lördags.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Scen: Folkteatern Göteborg
Pjäs: "Misantroperna"
Text & regi: Jens Ohlin
Scenografi & ljus: Susanna Hedin, assisterande: Tobias Hagström-Ståhl
Kostym: Matilda Hyttsten
Mask & peruk: Susanne Åberg
Medverkande: Andrea Edwards, Nina Haber, Lena B Nilsson, Sara Wikström, Benjamin Boliner, Amed Bozan, Jonas Sjöqvist, Emma Österlöf, Sara Shirpey, Sanna Hultman

Jens Ohlin är väldigt bra på att ställa allvarliga frågor på ett respektlöst sätt. Det visade han för några år sedan på samma scen i Marie Antoinette. Från Molières "Misantropen" från 1666 har han behållit grundtemat om förakt för lögner, och så namnen på rollfigurerna. Resten är helt nytt, även den rimmade versen.

Scenografin liksom ljuset är briljant. Hela scenen fylls av en bred trappa, vid krönet väntar både stupet och horisonten, och trappan blir som en spegel av salongens gradänger där vi, publiken, sitter. Smart!
Utopin om den goda kommunen och de goda medborgarna får i Misantroperna sagans form där omtanken och välviljan härskar. Men skymtar inte en pedofil, en mördare, en lögnare eller häxa mitt i det välvilliga?

I en saga är det förstås barnet som söker sanningen, och Andrea Edwards är strålande som Philinte, som i rosett och vippande klänning pratar med sin kloka gosedjurskanin.

Storasyster Alice är den som går på tvärs mot allt och alla, hon vill sanningen till varje pris, inte minst om moderns självmord. Nina Haber gör henne rastlös och rasande. Å Hennes vapendragare Arsinoe, i kortbyxor, pottfrisyr och eldröda öron, spelas med stor komisk precision av Amed Bozan.

I denna onda saga frodas det bisarra och burleska och jag ger en stor applåd till smink och kostym som arbetat i sann Tim Burton-anda! Alice ifrågasätter kollektivet och dess tysta samförstånd och koder. Solidaritet ena dagen, misstänksamhet den andra – denna glidning som gör att vi hela tiden riskerar hamna i det där djupa kaninhålet som barnen i pjäsen har full koll på.

"Misantroperna" på Folkteatern är en riktig teaterfest där Jens Ohlin vänder och vrider på perspektiven om sanning och lögn och där tragik och komik går hack i häl. Vem är förövare och vem är offer när sanningen ska fram?