Recension

Bait – kornig svartvit fiskebykonflikt

2:07 min

Berättelsen om den lilla fiskebyn där turisterna tränger ut de fastboende är både allvarlig och med humor, men framför allt en bildnjutning.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Bait
Regissör: Mark Jenkin
Manus: Mark Jenkin
Skådespelare: Edward Rowe, Mary Woodvine, Simon Shepherd
Genre: Drama
Betyg: 4 av 5

Bait vann pris som bästa debutfilm på den brittiska filmgalan BAFTA. Jag gillar den skarpt, men det känns som en film som man antingen faller för, eller skakar på huvudet åt.

Den är svartvit, kornig, ibland nästan luddig, med skräp i bilden. För mig påminner det om de där bilderna man experimenterar med som ung fotograf, eller fotostudent. Ibland ljusa, nästan utfrätta. Ibland skarpa, vackra svartvita som bilder på ett fotogalleri. Ibland är bilden nära, ett ansiktes fascinerande skiftningar, ibland ser vi bara ett trassligt fiskenät i några sekunder. Som om någon glömt att slå av kameran.

Så mitt fotointresse får mycket att upptäcka i Bait.

Historien om de rika sommargästerna som brer ut sig, kräver service, talat om för fiskaren att han inte får parkera utanför deras hus, om byborna, en del anpassar sig, anpassar sin verksamhet, andra som Martin, blir trampade på, biter ifrån men har inte styrkan att förändra.

Historien berättas på ett allvarligt och ganska enkelt sätt, ibland blir det brittisk indiehumor närmast.

Jag gillar den balansgång filmen Bait utför, det hade kunnat bli för dystert, för introvert eller för svartvitt. Men jag njuter av stunden i den lilla fiskebyn i Cornwall och mötet med människorna där.