Litteratur

Sandgrens blick – en skoningslös livslögndetektor

2:27 min

Psykologen Lydia Sandgren stiger in i samtidslitteraturen med "Samlade verk", en sjuhundrasidig roman om kärlek och konst. Martina Lowden har läst en maffig debut.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Samlade verk"
Författare: Lydia Sandgren

Förläggaren Martin Berg, snart femtio år gammal, ligger på golvet bland sina samlade skaldeförsök. Nästan alla är ofullbordade och opublicerade. Från och med första sidan ser vi alltså Martin lite ovanifrån, med road distans till hans tillkortakommanden, och det perspektivet behåller vi fram till slutet. Läsaren står, han ligger.

Han ligger och minns sitt liv. Hustrun som för femton år sen försvann och lämnade honom med barnen. Bästa vännen som också brukar försvinna – in i konsten, ned i spriten, ut i världen. Tillsammans bildar de en klassisk triangel, med samtidstypisk skruv, och läsaren anar snart vad Martin förbiser eller förnekar.

Sandgrens roman rymmer hundratals tidsmarkörtyngda interiörer från 80-talet fram till nuet. Genom Göteborgs ateljéer, barer, kök och kontor går Martins livsresa. Ungdomsdrömmarna om fritt bohemliv i Paris övergår i medelålderns föräldraansvar och försörjningsbörda. Men medan han ser tillbaka, driver hans dotter handlingen framåt – hon söker sin mor.

"Samlade verk" är ett litet bibliotek i sig: stadsporträtt, tidsskildring, bildningsroman och kärleksförklaring till litteraturen. Ibland blir det lite för mångordigt och detaljrikt. Alla olika spår riskerar då att överskugga det viktigaste: relationsdramat. Där huvudpersonerna ömsom dras till, ömsom drar sig undan från varandra. Där Sandgrens spefullt humoristiska berättarkonst till slut ger vika för allvaret. Där hennes blick blir en skoningslös livslögndetektor.