"Bakvatten": en lågmält dramatisk berättelse som tar lite tid på sig
Ett försvunnet barn, en livslång kärlek och oförlösta livsdrömmar. Det är de röda trådarna i Maria Brobergs debutroman "Bakvatten". Annina Rabe har läst.
Titel: "Bakvatten"
Författare: Maria Broberg
Det tar ett tag för Maria Brobergs berättelse att få fäste i mig. Den blaserade kritikertanken kommer innan jag hinner hejda den: jaha okej, här har vi ännu en norrlandsroman med de typiska ingredienserna: kargt språk med dialektala inslag, mörka hemligheter och ett persongalleri fyllt av fåordiga människor.
Men jag tänker inte den orättvisa tanken till slut. För det kan ju inte debutanten Maria Broberg rå för att det kommer väldigt mycket bra litteratur med Norrlandstema just nu. Och det hon har skrivit är en lågmält dramatisk berättelse som tar lite tid på sig för att utvecklas till fullo.
Ett barns försvinnande och en livslång kärlekshistoria är navet i handlingen som spänner över femtio år, från 1948 till 2008. Romanens kapitel fokuserar på en romanfigur i taget. Det är Håkan, storebror till Nilas, pojken som försvann. Och det är Håkans mamma Margareta som är gift med Hebbe, men som en dag möter den betydligt yngre grannen Assar. De känner omedelbart en stark attraktion för varandra, och deras pirriga förbjudna möten hör till romanens bästa partier. Maria Broberg lyckas framför allt teckna ett minnesvärt och levande porträtt av Margareta: en komplex person med för mycket spretiga känslor i en trång miljö.
När Hebbe oväntat dör flyttar Margareta ihop med Lars, som är same och tillsammans får de sonen Nilas. Kanske är det deras utanförskap som för dem samman, men det blir ingen lycklig relation och Margaretas kärlek till Assar består. Eller gör den det? Jag tycker om hur Maria Broberg lämnar åt läsaren att avgöra om Assar verkligen är en stor kärlek för Margareta eller om han bara representerar en oformulerad väg som leder någon annanstans.
Romanens sista del har thrillerartad intensitet. Det är inte förrän på de allra sista sidorna vi får veta vad som verkligen hände Nilas den där dagen för länge sen. Men även om just den gåtan får sin lösning är Maria Broberg klok nog att låta andra gåtor förbli just gåtor. ”Bakvatten” är i mångt och mycket en roman om det som ”bara blev”, men kanske allra mest om det som inte blev.
