Recension

"Hedersgästen": Så originell att till och med titeln blir ett mysterium

2:02 min

Trots coronapandemin finns det ändå filmer som går upp på svenska biografer. En av dem är den kanadensiska regissören Atom Egoyans "Hedersgästen", som har premiär i dag.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Hedersgästen 
Regissör: Atom Egoyan
Medverkande: David Thewlis, Laysla de Oliviera, Luke Wilson
Genre: Drama
Betyg: 4 av 5

 ”Din pappa verkar ha varit en sådan människa som man kan höras talas om, men aldrig faktiskt träffar.” Så säger prästen till dottern, tidigt i filmen, då han vill veta vad som finns att berätta om hennes pappa på begravningen.

Och länge tror vi att det är pappan som är den stora gåtan här. Restaurangägaren, livsnjutaren, som av en eller annan anledning blev nitisk hälsoinspektör av andras restauranger med makten att förändra människors liv genom sina omdömen. Godkänd, Godkänd med förbehåll, eller Icke godkänd – vilket ofta innebär stängning och konkurs.

På många sätt är också pappan, helt magiskt spelad av David Thewlis i tillbakablickarna, klart besläktad med försäkringstjänstemannen i Egoyans kanske mest kända film: "Den gode mannen" från 1991. Samma pedantiska obegriplighet, samma svarta existentiella schakt bakom den byråkratiska fasaden.

Men under filmens gång börjar dottern själv, spelad av Laysla de Oliviera, framstå som minst lika egendomlig under sin fläckfritt vackra yta. Den här omtyckta kompositören och ledaren för en framgångsrik ungdomsorkester visar sig ha suttit länge i fängelse, blivit neddragen i pappans mörker. Eller om det snarare är tvärtom: dottern som drar ned pappan.

Mer vill jag faktiskt inte avslöja – eftersom Atom Egoyans filmer alltid lever på sina gåtor. Handlingsplanen och tillbakablickarna skjuts mjukt in i och ut ur varandra. Steg för steg pressas hela skeendet uppåt, inåt, mot oss.

I hans nya film är till och med själva titeln en gåta, även om pappan just kallas för "Hedersgästen" i en av nyckelscenerna. Annars är det här inte någon av Atom Egoyans allra starkaste filmer. Framför allt partierna med dottern och prästen blir till sist – och trots allt – lite för mycket av tillrättaläggande, nästan: förklaring. Som om den nu 60-årige regissören själv börjat tröttna lite på sina mysteriespel.

Ändå skulle jag rekommendera "Hedersgästen" till alla som vill blanda upp tv-serierna och korsorden med en riktigt originell ny film.