RECENSION FILM

En astronaut och mamma tar farväl i "Proxima"

2:27 min

Hur säger man hejdå till sitt barn när man ska åka till Mars? I Alice Winocours nya film möter vi astronauten och mamman Sarah.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Proxima 
Regissör: Alice Winocour 
Manus: Alice Winocour,  Jean-Stéphane Bron
Skådespelare: Eva Green, Sandra Hüller, Matt Dillon
Genre: Drama, rymd
Betyg: 3 av 5

Ja, det är förstås inte lätt att lämna sitt barn för en resa till Mars. Ett år är en lång tid i ett barns liv och kan man vara säker på att komma hem igen?

Sarahs dotter Stella är åtta år, och vi får följa tiden innan avresan till Mars. Till en början skjuter Sarah känslorna ifrån sig. Hon berättar sakligt om en del av det hon ska vara med om, och ordnar det praktiska med Stellas pappa som ändå finns där. Hon är förstås orolig för hur det ska gå i skolan för Stella, pappan bor i Köln och Sarah och Stella har bott i Frankrike. Men hon är tvåspråkig men ganska blyg.

Men ju närmre resan kommer desto svårare blir det för Sarah att koncentrera sig på träningsprogrammet.
Eva Green gör astronauten Sarah, och hon spelar med en mer vardaglig klang än jag väntat mig - bra! Det här kanske är hennes bästa skådespelarinsats. Och det räddar filmen, för det finns scener som känns obekväma.

När Stella dyker upp under en säkerhetsgenomgång hos det internationella rymdbolaget och Sarah inte kan koncentrera sig, då tänker jag att det här är väl ingen dagislämning heller. Tror inte man låtit barn störa en så viktig genomgång inför en Mars-resa.

Så det som räddar filmen är skådespelet, här ser vi också Sandra Hüller, dottern i Min pappa Toni Erdmann, som en förstående psykolog och Matt Dillon som amerikansk helylle-astronaut och inte så brydd pappa. Och så den här kärnan i historien, den annorlunda astronauthistorien, med den spännande konflikten att vara förälder på väg ut i rymden.