LITTERATUR

Modersmjölken en sorglig roman som gör läsaren lycklig

2:52 min

Lettiska Nora Ikstena är kritikerrosad och populär i hemlandet. Hennes senaste roman Modersmjölken handlar om en dotter och en mor och utspelar sig under åren 1944 till 1989, när Lettland lydde under Sovjetunionen. Anna Tullberg blir lycklig av att läsa Modersmjölken.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Modersmjölken
Författare: Nora Ikstena
Översättare: Juris Kronbergs

Kan ett barn minnas hur modersmjölk smakar? frågar den unga dottern sin mamma. Mamman svarar: troligen inte. Själv klarade hon aldrig av att amma sin dotter, av rädsla för att bröstmjölken skulle vara "bitter och fylld av ovisshet". Det vill säga förgiftad av kommunismens förtryck. I en annan tid, i ett annat samhällssystem hade mamman kanske kunnat vara både förälder och den pionjär hon har potential att bli: läkare, världsledande på konstgjorda befruktningar. Men egensinnig intelligens är inget som uppmuntras i en diktatur och nu blir hon istället allt mer nermald av systemet och får svårt att ta hand ens om sig själv.

Dottern är mindre påverkad, kanske för att modern aldrig överförde den där bittra modersmjölken, kanske för att hon vägrar dricka den sovjetiska mjölken i skolan i Riga. Ett glas om dagen till alla, för att du ska bli en stark och god sovjetmedborgare. Dottern slingrar sig undan, lutar sig mot sin mer stabila mormor och håller hoppet om frihet vid liv. En dag blir Lettland ett självständigt land igen.

Nora Ikstena låter både mor och dotter berätta historien om sig själva och om varandra, de har varannan röst i korta kapitel. Språket är enkelt, men elastiskt hanterat. Det är en vacker och mycket effektiv gestaltning. Bägge blir fullständiga människor med avgrunder, men också med en gemensam känsla av kärlek, att mötas i.

En mamma som inte orkar bry sig om att kamma sitt hår. En dotter som reder ut tovorna åt henne. Den svåra frågan är vem som håller vem vid liv och svaret hade kunnat vara så förenklat och sorgligt, men Nora Ikstena litar på sina läsare och istället blir jag faktiskt mest lycklig av en så komplex och tillgänglig roman som Modersmjölken.