Kerstin Ekmans "Tullias värld" är tät och läsvärd

2:45 min

Den utforskande romanen om Ciceros dotter Tullia blir en spännande guide till antikens Rom, menar recensent Ulrika Knutson.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Antikens Rom var männens imperium, slavar och kvinnor räknades inte. I sin nya bok, Tullias värld, prövar Kerstin Ekman att fånga ett av Roms alla glömda kvinnoliv. Tullia var inte vem som helst. Hon var dotter till advokaten, politikern och författaren Cicero, fortfarande berömd för sin retorik. Cicero mördades år 43 före Kristus.

I fyrtiotalets Katrineholm sitter gymnasisten Kerstin och sliter med latinet. Hon gillar det, att knyppla kasus och tempus var logik och det var lustfyllt. Innehållet var  krig och poesi. I Horatius oden fladdrar fjärilar över ängen. I Ceasars galliska krig drar kohorterna fram och vidgar imperiets gräns. Men om kvinnorna som blev kvar sägs ingenting.

 I "Tullias värld" letar Kerstin Ekman efter Roms kvinnor, de som försvann till Hades, skuggor redan i livet. Tullia var dotter till en stor man, Cicero, som hade utmanat makten. Den vasse författarens tunga skars ut, hans huvud och hand spikades upp på Forum. Då var dottern redan död, tack och lov.

Om Tullia vet vi bara vad fadern skrev i sina kända brev - hon var den bästa, pappa upp i dagen. Kerstin Ekman beklagar att Cicero mest såg sig själv i hennes drag. Så hennes liv måste sökas i andra källor, i marmor och mosaik. De fina bilderna visar att det fanns kvinnor i Rom, starka personligheter. I männens frånvaro hade de makt, men inte makten över skriften och sitt eftermäle.

"Tullias värld" är en tät och läsvärd bok, en spännade guide till antikens Rom. Också politisk på Elin Wägners vis. Krigen är allas gissel. Det luktar blod i "Tullias värld", inte bara i barnsäng. Blodet forsar på gatorna, av slaktoffer, lönnmord och korsfästa slavar. Att denna vidriga värld också kan ge plats åt lyckans honungsstinna bin, och skildra en slagen yngling som en trött hyacint, säger något om Kerstin Ekmans Metamorfoser.