Med The Trip to Greece sätter de imiterande finsmakarna punkt

Med The Trip to Greece är det fjärde gången gillt och den sista rundan för de båda brittiska skådespelarna och komikerna Steve Coogan och Rob Brydon att imitera sig fram mellan topprestauranger och turistmål, regisserade av Michael Winterbottom.

Titel: The Trip to Greece 
Regissör: Michael Winterbottom
Manus: Maichael Winterbottom
Skådespelare: Rob Brydon, Steve Coogan 
Genre: Komedi, reseskildring
Betyg: 3 av 5

Jaha ja, nu ska det alltså vara sluttuggat, efter den här färden i Odysseus fotspår, från Troja till Ithaca, tillika platsen för ur-skådespelet som vi känner det, det antika dramat och dom stora verseposen, som gjorda för Great British Actors.

Självklart måste Rob Brydon imitera Antony Hopkins reciterande Iliadens inledning, och så kan man se hela filmen, och idén med den, att Coogan och Brydon uppträder som två självupptagna skådespelare, halvt ironiska versioner av sig själva, lyxturistande i Europas vackraste och mest historiskt laddade miljöer, med sina professionella förmågor att memorera och recitera texter, men med den nutida, uppskruvade turistens oförmåga till koncentration och uppriktig nyfikenhet för platsen, oförmåga att säga något begåvat om landets yppersta kokkonst, eller om den verklighet som faktiskt finns där, i exempelvis dom grekiska öarnas flyktingläger.

Så är det skildrat i alla fall, men visst är det stundtals väldigt kul med dom båda 55-åringarnas kamp med och mot varandras egon och sina begynnande ålderskrämpor, med deras väl samkörda förmåga att improvisera fram beläst nonsens och rent barnkammartjafs.

Dom ständiga avbrotten för mobilsamtal om jobb och familjekriser på hemmaplan är en i och för sig gångbar tidsbild, men ger kanske inte så mycket mer resultat än att Rob ensam får återförenas med sin trogna Penelope vid Ithaka, och ge dom fyra tripparna ett värdigt slut, för i Aristoteles texter har han funnit att alla dom sköna konsterna grundar sig på  – imitation.