RECENSION – FILM

"Barn" – en lysande film om att dö i skolan

2:26 min

Vad händer när en förälder långt åt höger och en förälder långt åt vänster hamnar på varsin sida av en hemsk olycka?

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Barn 
Regi: Dag Johan Haugerud
Medverkande: Henriette Steenstrup, Thorbjørn Harr, Adam Pålsson m fl

Själva utgångspunkten för filmen är en aning horribelt tillrättalagd och livsfarligt möjlig att göra rent skrämmande nypolitiskt känslojox av.

En trettonårig elev på en helt vanlig norsk högstadieskola står och gnabbas med en kamrat på fotbollsplanen, något händer, en faller så illa att han slår i huvudet och dör.

På skoltid.

Hans pappa är ledargestalt i norska Fremskrittspartiet, hennes mamma en socialliberal vänsterprofil.

Som sagt, det kunde ha blivit, nummer ett: farligt – barn och hämnd och spänt mellangärde för publiken hela filmen igenom; två: jolmigt – "vi möts över åsiktsbarriären i kärleken till vår barn"; tre: bara konstigt.

Men "Barn" är istället en lysande film. Om skolan. Om lärare, rektorer, kristeam, möten och ansvarsfördelning. Om att vara tretton, säga som det är, ordna minnesstund och barnförhör, om rastvaktsansvar och sorg.

Lärarrollen vältrar upp mot ytan: vilket öra ska man ha för sina elever?

Fremskrittspartifobi, finns det? Folkdräkter är där och lyssnar och genom allt slingrar en omöjlig kärlekshistoria.

Det är repblank realism som gör betraktaren trygg, plastgolv, mötesrum, cykelhjälmar och ryggsäckar bildar ett av de mest hemtama rum som finns: skolan. Där har vi alla gått. Då måste det blir rätt.

Allt våld hålls nere, det får istället dunka tyst och försiktigt runt funktionsmöblerna som alla vet att det gör i varje klassrum på varje skolgård.

Och även om det kanske blir en intrasslad släktrelation för mycket så fyller regi, skådespelare och manus i konturerna till titelns ord: "barn".

För till sist är det den barnsligaste vuxne som når fram till det vuxnaste barnet.

– Vad hände?

– Det här hände …

Och inget blev sig likt efteråt.