Stora skillnader i antalet kontaktförbud i landet
Det är stora skillnader i landet när det gäller andelen kontaktförbud som åklagare beviljar. P1-programmet I lagens namn har tittat på statistik från alla allmänna åklagarkammare de senaste fem åren och det skiljer runt 30 procent mellan den åklagarkammare som beviljar minst andel jämfört med den som beviljar mest.
– Det är ju en ganska stor skillnad och då kan man ju fundera över enhetlighet i hanteringen och handläggningen men det kan ju också finnas väldigt många olika förklaringar till varför det ser ut på ett visst sätt, säger Eva-Marie Persson, vice överåklagare på Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg, de som har uppdraget att följa upp frågor som gäller kontaktförbud.
Utvecklingscentrum publicerade i slutet av april en tillsynsrapport om hanteringen av kontaktförbudsansökningar. Den som upplever sig utsatt för trakasserier eller brott kan ansöka om ett kontaktförbud som innebär att all form av kontakt mellan parterna blir förbjuden.
Förra året inkom drygt 10 000 nya ansökningar om kontaktförbud till Åklagarmyndigheten. Men andelen som beviljas skiljer sig en hel del i landet, förra året beviljade åklagarkammaren i södra Skåne och den i Eskilstuna två av tio ansökningar medan Umeå, Kalmar och Borås beviljade dubbelt så stor andel.
Enligt Eva-Marie Persson kan det finnas olika förklaringar till att det ser ut så.
– Det kan bero på att åklagarna gör olika bedömningar när det gäller risk och
proportionalitetsbedömningarna och då är det ju mer en fråga om kunskapsutveckling, erfarenhetsutbyte och liknande.
När någon ansöker om kontaktförbud är det polisen som utreder omständigheterna och åklagare som fattar beslut om kontaktförbud ska beviljas eller inte. I tillsynsrapporten från Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum lyfts även att samarbetet mellan polis och åklagaren eller brist på samarbete kan vara en förklaring till de stora skillnaderna i landet.
Åklagarkammaren i Eskilstuna är den enda allmänna åklagarkammaren som återkommer bland de fem mest restriktiva varje år sedan 2015.
– En av orsakerna skulle kunna vara att vi får in en del ansökningar som egentligen aldrig borde ha kommit in. Och också får bättre kvalité på det bakgrundsmaterial än det material som åklagaren får bedöma. Jag ser det mer som ett problem med resurser hos polisen eller möjligtvis ett problem hos polisen hur de prioriterar, säger Jessica Wenna, vice chefsåklagare på åklagarkammaren i Eskilstuna.