Medicinhistoria

Så besegrades tyfusepidemin i Warszawa-gettot

1:58 min

1941 drabbas Warszawas judiska getto av en tyfus-epidemi. Men trots extrem trångboddhet och dålig hygien lyckas man få smittan att nästan helt bromsa in inför vintern, när den normalt tar fart. Med hjälp av matematisk modellering och historiska dokument har ett internationellt forskarlag nu försökt förstå hur det var möjligt.

– Den viktigaste slutsatsen är att heroiska läkarna och sjukvårdspersonal gjorde sitt alldeles yttersta för att med väldigt bristande resurser och enkla medel ändå försöka få stopp på epidemin. Det visar en potential att även under extrema förhållanden begränsa en epidemi, säger Peter Nilsson, professor och chef för enheten för medicinens historia vid Lunds universitet.

På en yta av 3,4 kvadratkilometer levde gettots omkring 450 000 människor. Utöver trångboddhet präglades tillvaron av svält och dålig hygien. Ovanpå det kom alltså ett utbrott av den dödliga sjukdomen fläcktyfus.

Fläcktyfus sprids mellan människor via löss. De basala åtgärder, som enligt studien gjorde att epidemin kunde bromsas, handlade därför om att separera sjuka från friska och att snabbt ta hand om de döda – till exempel genom att lägga ut dem på gatan.

– Det kan tyckas väldigt omänskligt att lägga döda kroppar på gatan under tidningspapper. I själva verket var den en bra åtgärd, eftersom lössen då inte hoppa till nästa människa inne i bostaden, säger Peter Nilsson.

Han menar att tragiska händelser från historien, som de från Warszawa-gettot, i bästa fall leda till lärdomar för framtiden. Det går till exempel att dra paralleller till förhållanden som idag råder i flyktingläger eller överfulla fängelser.

– Warszawa-gettot är en väldigt unik historisk händelse, men det allmängiltiga budskapet är att även i extrema miljöer kan basala epidemibekämpande åtgärder vara relevanta.

Referens: Lewi Stone et al. "Extraordinary curtailment of massive typhus epidemic
in the Warsaw Ghetto". Science Advances 24 juli 2020.