KOMMENTAR

I Belarus har demokratin ett kvinnligt ansikte

3:07 min

I Belarus har gatuprotesterna efter presidentvalet i söndags mötts av polisvåld och gripanden. Efter mer än 20 år av reportageresor till landet vill Kulturnytts Fredrik Wadström lyfta fram kvinnornas roll i Belarus samhälls- och kulturliv.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Rapporteringen i samband med det belarusiska presidentvalet har dominerats av tre kvinnor med presidentkandidaten Sviatlana Tsichanouskaja i spetsen. Alla tre har kampanjat istället för män som fängslats eller flytt landet efter hot om gripanden.

Men de tre kvinnorna på barrikaderna är också en påminnelse om det djupa mörker som finns i ett nära förflutet i Belarus. För 20 år sedan protesterade en grupp kvinnor offentligt mot samma regim ledd av samma president som nu.

Iryna Krasouskaja, Sviatlana Zavadskaja, Zinaida Hantjar och Volha Zacharenka var alla gifta med män som på olika sätt utmanat den sittande makten och som under loppet av ett år försvann spårlöst. En rad vittnesmål har genom åren berättat om ett dödskommando som kidnappade och mördade starka politiska motståndare till president Lukasjenka.

De här försvinnandena har hängt över landets politiska liv sedan dess. Den politiska teatergruppen Belarus Free Theatre från Minsk har gjort två uppsättningar om händelserna: en där änkorna berättar om hur deras män kommer till dem i drömmen och en annan om kärlekshistorien mellan Iryna Krasouskaja och hennes mördade make Anatolij.

Även om det på gatorna i belarusiska städer är många män ute och protesterar och det oberoende kulturlivet är fullt av manliga författare, konstnärer, teaterarbetare och musiker som är kritiska till det nuvarande systemet så har berättelsen om kvinnorna i Belarus en stark plats.

När landets enda Nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj, debuterade för 35 år sedan var det med en bok om hur kvinnorna sopats undan av den sovjetiska historieskrivningen. "Kriget har inget kvinnligt ansikte" hette den och kvinnors berättelser och erfarenheter har fortsatt att spela en avgörande roll i Aleksijevitj dokumentärromaner.

Så om diktaturen framför allt kommer i skepnaden av ansiktslösa svartklädda män som misshandlar demonstranter och journalister och fängslar politiska motståndare spänner demokratirörelsen över alla generationer och samhällsgrupper.

Och när Sviatlana Tsichanouskaja och hennes medsystrar ställer sig i protesternas frontlinje kan vi i skuggorna där bakom skönja dragen av änkorna till de spårlöst försvunna.