RECENSION – FILM

Starkt konstnärsporträtt när Helene Schjerfbecks liv blir film

2:24 min

"Helene" – långfilmen om åren då konstnären Helene Schjerfbeck slog igenom stort går nu på svenska biografer. Om skapandet, kärleken och integriteten som konstnär. Cecilia Blomberg recenserar.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Helene
Regissör: Antti Jokinen 
I huvudrollen som Helene: Laura Birn
Längd: 122 minuter
Svensk premiär: fredagen den 14 augusti
Betyg: 4 bollar


Det är 1915 – året då konstnären Helene Schjerfbeck, drygt 50, tar klivet och får sitt definitiva genombrott. Och hon blir förälskad i den unge mannen Einar Reuter som fört konsthandlaren Gösta Stenman till det enkla hemmet i Hyvinge norr om Helsingfors.

Den konstnärsromantiska inramningen med en kvinna med stramt uppsatt hår och lång klänning i nära kamp med motivet och färgen och ljuset är förstås central, liksom fattigdomen som mest är vacker i ljussättningen av lagom nötta dörrkarmar.

Laura Birn som spelar huvudrollen fångar komplexiteten hos Schjerfbeck.

Den allmänna uppfattningen om Helene Schjerfbeck som reproducerats är att hon var sjuklig, skygg, självuppoffrande Och hon haltade efter en illa läkt skada från barndomen.

Men tack och lov så fastnar inte filmen i allt det där som skulle kunna ha blivit hur klyschigt som helst, utan tar snarare fasta på konstnärens integritet. De beska kommentarerna. De patriarkalt förtryckande strukturerna i 1900-talets början synliggörs och hon gör motstånd.

Laura Birn som spelar huvudrollen fångar komplexiteten hos Schjerfbeck. Den obesvarade förälskelsen som borrar ett tomrum som tar tid att läka. Hon balanserar också på rätt sida när jag förfärad tror att galenskapen ska ta över, som den så ofta gör i konstnärsporträtt. Där hade filmen kunnat tappa mitt intresse.

Istället är det bilden av en starkare, stridande Helene Schjerfbeck som dröjer kvar när filmen avslutas med piano och närbilder av några av hennes mest centrala verk. Målningarna – de som fortfarande lever så starkt från museiväggarna.