Belarus

Pavel fängslades: ”De tyckte om att slå de som skrek högst”

1:55 min

Efter flera dagars protester mot valfusk och polisvåld började i går kväll en del av de tusentals som gripits att släppas ur häktena i Belarus huvudstad Minsk.
Och nu strömmar vittnesmålen in om polisens hårdhänta behandling av fredliga demonstranter.
– Särskilt tyckte de om att slå dom som skrek högt av slagen, då slog de ännu mer, berättar Pavel, som släpptes i morse.

– De slog den som hade tatueringar på sig, de slog en för att han hade långt hår, fortsätter Pavel. Han är 22 år och arbetar som programmerare i Minsk.

Värst, säger han, var det i polisbussen mellan polisstationen och häktet. Pavel säger att han hade otur som hamnade i en buss med, som han säger, särskilt ideologiskt övertygade kravallpoliser ur den ökända OMON-styrkan.

Med ansiktena tryckta mot bilgolvet tvingades de också sjunga den belarusiska nationalsången. Men när de kom till strofen om att strida skrek poliserna att ”ni är väl inga soldater”, och började åter hamra med sina batonger.

Han visar bilder på sin blåslagna rygg.

– Det var som en mycket våldsam absurd komedi, säger han.

Pavel greps i måndags kväll, under den andra dagen av protester mot det officiella valresultatet.

Tillsammans med några vänner hade han gått ut för att kolla läget på stan men blev tillsammans med andra övermannade av polis och infösta i en polisbuss. Där på stationen fanns alla slags människor som bara råkat vara på fel ställe, som inte alls var ute och demonstrerade, berättar han.

De första två dygnen fick de ingenting att äta. En liter vatten skulle delas på 20 personer. Under den första natten på polisstationen hördes skriken från granncellen.

– En politisk aktivist satt där. Förmodligen försökte de få ur honom någon form av erkännande, säger Pavel.

Han säger att söndagens val var den slutliga droppen för president Aleksandr Lukasjenkos auktoritet i många människors ögon. Och när han förstod att protesterna fortsatt, och växt, efter dygnen i arrest, vägde det upp allt han varit med om.

Pavel vill tro att det här är början på slutet för Lukasjenkos tid vid makten. Han önskar bara att det ska bli ett slut utan blod.