Ödeshöst för regeringen

2:03 min

Klarar regeringen att sitta kvar till jul kommer den förmodligen att överleva till valet 2022. Men då måste den ta sig förbi flera knepiga blindskär, säger Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Vi är mitt emellan två val, då lever regeringen som farligast. Den som vill fälla Stefan Löfven närmare nästa val behöver goda argument, särskilt om det riskerar leda till extraval.

Det tydligaste hotet mot regeringen kommer från Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt har bundit sig hårt för att försöka avsätta regeringen om den lägger fram de förslag om arbetsrätten som slagits fast i januariavtalet och senare i en utredning. Det enda som kan få partiet att backa från "misstroendelöftet" är om fack och arbetsgivare före september månads utgång kommer överens om en egen modell. Den möjligheten ökade förra veckan när Vänsterpartiets favoritfack Kommunal blev överens med övriga LO-fack om hur förhandlingen ska drivas. Hade Kommunal stått utanför en uppgörelse hade Vänsterpartiet troligen motsatt sig den.

Men förhandlarna har alltså bara en dryg månad på sig att klara av en formidabelt svår förhandling. Blir de inte överens återgår frågan till januaripartierna och då har Vänsterpartiet inga skäl att vila på hanen. Då kan man förvänta sig att Jonas Sjöstedt försöker få till en misstroendeomröstning i riksdagen senast i oktober. Sjöstedt lämnar partiledarposten vid partikongressen i allhelgonahelgen och vill inte lämpa över en så känslig strid till en nytillsatt och mindre erfaren ledning.

Paradoxalt nog kan Moderaterna bli regeringens regeringens räddning. Det är inte alls självklart för Ulf Kristersson att hjälpa Jonas Sjöstedt att stoppa en mera borgerlig arbetsrätt. Om slutresultatet blir att förslaget stoppas men Löfven ändå kan återkomma med Sjöstedts hjälp har Moderaterna fått rollen av hjälpgumma åt Vänsterpartiet - för Kristersson handlar det alltså om en delikat kalkyl.

Budgeten är ett annat blindskär. Förhandlingarna om statens finanser för 2021 är redan inne i slutskedet och är tänkta att återstarta ekonomin efter den djupaste coronasvackan.

Å ena sidan förenklas förhandlingarna av att det finns ovanligt många miljarder att dela på för regeringen, Centern och Liberalerna. Alla är överens om att svångrem är fel ord i höst och de siffror som nämns ligger i historiskt höga spannet 75-100 miljarder. Och partierna kan glädja sig åt att springa utanför januariavtalets ramar.

Å andra sidan har ett av januaripartierna - Liberalerna - ett närmast desperat behov av att visa på framgångar för att om möjligt ta sig upp ur opinionsskuggans dal. Det kan leda till en svår förhandling om framför allt skattesänkningar för företag.

A-kassan är den fråga med koppling till budgeten som ser knepigast ut. För att möta arbetslösheten under coronapandemin har ersättningsnivåerna höjts med nära 300 kronor per dag och kraven för att få a-kassa mildrats. En arbetslös kan nu få över 26000 kronor i månaden i hundra dagar och upp till 22000 kronor om arbetslösheten varar längre. Frågan är vad som händer när de tillfälliga reglerna löper ut vid årsskiftet.

De borgerliga, inklusive regeringens partners i Centern och Liberalerna, vill så snabbt som möjligt tillbaka till de lägre nivåer som gällde tidigare och som de menar får fler att söka arbete även när lönen inte är lockande. Särskilt illa tycker de om att det blivit lättare att vara arbetslös efter 100 dagar.

Medan Socialdemokraterna har att ta hänsyn till en intern opinion och väljarkår som länge ansett att arbetslöshetsförsäkringen varit för snål och svår att få del av. Socialdemokraterna kommer knappast acceptera en ren återställare.

Räddningen kan finnas i januariavtalet där partierna kommit överens om att reformera arbetslöshetsförsäkringen "i linje med en flexicuritymodell". Det brukar tolkas som att reglerna görs mer generösa i början men i gengäld ännu snålare vid lång arbetslöshet. Där finns alltså en kompromissmöjlighet mellan ett socialdemokratiskt och ett borgerligt synsätt.

För att trassla till saken ytterligare: Arbetsmarknadens parter diskuterar om de ska ta över arbetslöshetsförsäkringen från staten. Skulle det lyckas blir nästa års regler mest en kortsiktig övergång inför ett nytt system.

Migrationen är den konflikt det bullrats mest om i sommar - extra delikat eftersom konfliktlinjen skär tvärs igenom regeringen. Socialdemokraterna har öppet försökt sidsteppa Miljöpartiet i syfte att nå en uppgörelse åt höger. Miljöpartister har talat om att lämna regeringen.

Frågan är om de gröna verkligen är beredda att ta ett så dramatiskt steg. Egentligen förlorade partiet migrationsstriden redan 2015 och sen dess har riksdagsmajoriteten knappast kommit närmare partiets linje. Samtidigt har Miljöpartiets ledning argumenterat tungt för att sitta kvar i regeringen även när det kräver smärtsamma kompromisser. Att göra skillnad i verkligheten - inte minst för klimatet - är alltid bättre än att sitta vid sidan om och skriva debattartiklar. Så har argumenten låtit.

Dessutom vore det ett stort vågspel att lämna en regering som redan är parlamentariskt svajig. En ny regeringsbildning kastar upp alla kort i luften igen. Var står egentligen Liberalerna? Kan vänsterpartiet tubbas igen? Lämnar MP regeringen kommer Moderaterna göra vad de kan för att inte Stefan Löfven ska kunna fortsätta som statsminister. I en statsministeromröstning måste Vänsterpartiet rimligen leva upp till sina löften att störta Löfven om han inte uppfyllt deras krav på arbetsrätt och hyresmarknad.

Samtidigt har Miljöpartiet gjort en stor sak av att hålla en SD-stödd högerregering borta från regeringsmakten. Det finns alltså mycket som talar emot att de gröna spräcker regeringen.

Frågan är hur coronakrisen kommer att påverka den svenska politiken i höst. I våras skapade epidemin en politisk borgfred och fick oppositionen att tillfälligt lägga ner de tyngsta vapnen. Skulle smittan flamma upp igen i höst kan effekten mycket väl bli den motsatta. Den uppdämda kritik mot de höga svenska dödstalen som under försommaren gjorde slut på borgfreden kan mycket väl resultera i en skärpt kritik av regeringen och folkhälsomyndigheten om problemen tilltar igen. Då kommer oppositionen att attackera regeringen hårt också i smittskyddspolitiken.