Ekonomi

Viktiga ekonomiska prognoser missvisande

1:57 min

De prognoser för utvecklingen av inflationen och lönerna som regelbundet sammanställs av Prospera och som har stor betydelse för till exempel Riksbanken är systematiskt missvisande. Det är slutsatsen i en färsk forskningrapport där en av rapportförfattarna är professorn i nationalekonomi vid Örebro universitet, Pär Österholm.

– Det ser ut som om de skulle kunna göra bättre prognoser genom att ta in viss makroekonomisk information. Så det förefaller finnas ett utrymme för förbättringar. Samtidigt ska man ha klart för sig att det är väldigt svårt att göra makroekonomiska prognoser.

Prospera har i 25 år en gång i kvartalet ställt frågor till olika prognosmakare om den framtida utvecklingen av inflationen och lönetillväxten. De som tillfrågas är fack och arbetsgivare, inköpschefer inom industri och handel och penningmarknadens aktörer. Och resultatet har betydelse för olika beslutsfattare, inte minst Riksbanken.

Den genomförda granskningen av hur bra de tillfrågade är på att bedöma utvecklingen av inflationen och lönerna visar på systematiska missbedömningar.
Inflationen tros av alla grupper av bedömare bli högre än vad den sen verkligen blev och lönerna bedöms utvecklas svagare än vad som sen blev fallet.

Men att nu få en bild av i vilken riktning prognoserna brukar slå fel kan ju öka värdet av Prosperaenkäten, tycker Pär Österholm

– De här förväntningarna studeras noga av till exempel Riksbanken och Konjunkturinstitutet och att man då har en uppfattning om hur goda de är, är ju nyttigt i sig.

Och kanske viktigare än hur träffsäkra prognoserna är kan det till exempel för Riksbanken vara att se hur prognoserna förändras över tid, när man ska bedöma hur stort förtroendet är för inflationsmålet.

Bland de olika grupperna av bedömare finns det vinnare och förlorare. Bäst på att bedöma inflationsutvecklingen är aktörerna på penningmarknaden. Och bäst på att bedöma löneutvecklingen är de fackliga organisationerna. Men jämfört med arbetsgivarsidans löneprognoser är skillnaden inte särskilt stor och det kan ju vara positivt inför höstens avtalförshandlingar, anser Pär Österholm.

– Om man har ungefär samma bild av hur saker och ting ser ut så är det ju mindre risk att det kommer att bli strejker till exempel. Historiskt har ju parterna kommit ganska väl överens, vi har haft en låg konfliktgrad de senaste decennierna på svensk arbetsmarknad får man väl säga. Och de bör kanske komma överens den här gången också eftersom man inte har en totalt väsensskild bild av verkligheten, säger han.

Hela forskningsrapporten publiceras i nästa nummer av tidskriften Ekonomisk debatt.