Klimat

Expedition ska undersöka tickande metanbomb i Arktis

2:10 min

En svensk-rysk forskningsexpedition ska undersöka hur mycket växthusgaser som släpps ut från permafrosten utmed sibiriska kusten i Arktis, rapporterar Klotet.

Tinande permafrost, både på land och i hav, riskerar att leda till stora metanutsläpp som påskyndar klimatförändringen.

Örjan Gustafsson, professor vid Stockholms universitet, är en av forskarna som tillsammans med kollegor på det ryska forskningsfartygen Keldysh, ska ta vatten och bottenprover för att undersöka permafrosten.

– Bästa scenariot med permafrosten är ju att den är fortsatt frostig, att den inte tinar, men det är en utopi. För vi vet att den tinar både på land och på havsbotten, säger han.

Under förra istiden var havsbottnen här stäppmarker. Men när de stora glaciärerna smälte för 10 000 år sedan, översvämmades den sibiriska kusten, och det är därför det finns permafrost på havsbotten.

Örjan Gustafsson och hans kollegor har tidigare upptäckt att metan läcker i jämn takt från östsibiriska kusthavet i Arktis, men exakt hur mycket är forskare oense om.

Det handlar om enorma områden, med hittills väldigt få mätningar. Men att det sipprar ut metan redan nu, är i stort sätt alla överens om.

Det som gör permafrosten under vattnet extra viktigt att studera, enligt Örjan Gustafsson, är att den tinar ordentligt mycket snabbare än den på land. Det eftersom vattnet håller en jämnare och varmare temperatur. För tio tusen år sedan var permafrosten under vattenytan i Arktis minus 18 grader. Nu är den på vissa ställen nere på noll.

– Det värsta är om vi inte fortsätter en linjär upptining, utan passerar en slags tröskel. En tipping point som gör att det helt plötsligt tinar mycket mera. Det är enkelt att tänka sig att det skulle kunna ske när man når noll punkten, säger Örjan Gustafsson.

– Då skulle mängden växhusgaser, metan och andra växthusgaser i atmosfären stiga kraftigare än vad som förutses i FN:s klimatpanels rapporter, fortsätter han.

Expeditionen startar i slutet av september, när isen är som tunnast i Arktis, efter två års förberedelser.