Recension – Film

"I'm Thinking of Ending Things" är en ny tankelabyrint från Charlie Kaufman

1:57 min

Mannen bakom "I huvudet på John Malkovich" och "Eternal Sunshine of the Spotless Mind"är tillbaka med en surrealistisk road trip.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: I'm Thinking of Ending Things
Regi och manus (på förlaga): Charlie Kaufman
I rollerna: Jessie Buckley, Jesse Plemmons, Toni Colette, David Thewlis
Genre: Drama/Thriller
Går att se på: Netflix
Betyg: 4 av 5

Charlie Kaufman gillar att dyka ner i karaktärer som vill bryta sig loss från sig själva, från sina kroppar eller sinnen. Personer som på något storslaget sätt söker frihet från sina bekymmer, men som oftast snubblar över sig själva på vägen dit.

Med det i åtanke skulle "I'm Thinking of Ending Things" kunna beskrivas som något av det mest Charlie Kaufmanska jag någonsin sett.

Snön börjar falla när ett ungt par sätter sig i en bil. Det är första gången hon ska få träffa hans föräldrar – efter bara sex veckor. Hon vet inte varför, men något känns fel.

Medan bilen rullar och snön långsamt kapslar in världen börjar hon fundera på ett avslut.

Filmen är en surrealistisk road trip som med lätthet dansar mellan hjärtskärande drama, otäck skräck och uppiggande mörk humor.

I det ymniga snöfallet börjar verkligheten långsamt, långsamt tappa fotfästet och snart faller vi tillsammans med rollfigurerna genom en berättelse som känns omöjlig att förutspå.

Filmen är drömsk, men inte behaglig. En dröm där våra rollfigurer försöker komma undan tiden och samtidigt en dröm där tiden bara går. Helt skoningslöst.

Den handlar om minnen och om det som gjort ont. Men lika mycket om det som fått oss att fortsätta andas. Och visst är det alldeles skrämmande bra?

För mig har Kaufmans filmskapande alltid påmint om en av Bruno K Öijers dikter. Ni vet den där när han driver in en yxa i himlen, bänder loss det ljusblå virket och sågar upp det till ved innan han bär in det i huset?

Jag är väldigt tacksam att Charlie Kaufman fortsätter göra precis det. Fortsätter sträcka sig efter något som verkar finnas alldeles utom räckhåll för oss människor och att han sen matar sin brasa med ljusblå vedträn som kan lysa upp de delarna av själen som alltid annars ligger i mörker.

Äsch! Jag vet inte, men det kan nog vara därför jag redan hunnit se "I'm Thinking of Ending Things" tre gånger?