Här kan du läsa hela programmet

Här kan du läsa Miljöbrott och straff. Om du hellre vill lyssna gör du det här.

Miljöbrott och straff

– Det var alltså omfattande, så långt man kunde se var botten full av död fisk.

Industrihamnen i Landskrona. Miljöhandläggaren Patrik Karlsson står vid kajen.

Det glittrar i vattnet den här vårdagen 2015.  Men under ytan ligger döda fiskar.

– Då hade vi en dykare som var nere och kikade och han rapporterade tusentals individer.

En anonym anställd berättar för lokaltidningen och Länsstyrelsen.

– Fåglar dricker av vatten som står i pölar inne på området, flyger iväg och dör på fläcken.

Rättsväsendet har under 2000-talet fått kritik för att få miljöbrott klaras upp, och lagen har skärpts. Men hur har det gått?

Under ytan

– Vad jag kommer ihåg så var det rätt mycket fisk som låg och som var död här.

Kjell Andersson dyker i södra hamnbassängen i industriområdet i Landskrona.  Det är våren 2015.

– En frisk botten då är det ju ofta, som här i hamnarna, kunde det vara lite ålgräs och lite sjötång. Det ser helt annorlunda ut. Men det här är ju en helt död botten.

Han har dykt i 50 år och tidigare varit forskningsingenjör på Lunds Tekniska Högskola. Han är också med i Swedish Coast and Sea Center, en ideell förening som verkar för hållbara hav och kuster.

– Jag kan mycket väl tänka mig att gifterna som finns i den här hamnbassängen gör ju att fisken inte klarar sig och går fisken längs botten och får något annat i sig är det inte konstigt att fisken dör.

Cyanid

Ett lastfartyg ligger vid ena kajen vid södra hamnbassängen i Landskrona.  
En kran lastar av. Kvällssolen blänker starkt i vattnet.

– Det är ganska grunt här i hamnbassängen i den inre delen.  Och när man var här ute så såg man tydligt väldigt mycket död fisk.

Den händelse som Patrik Karlsson pratar om inträffar en aprildag 2015. Då är han miljöhandläggare på Landskrona kommun.

– Det man tänker är egentligen bara att: Finns det en naturlig orsak eller är det här orsakat av ett utsläpp?

De håvar upp döda fiskar och skickar på undersökning.

– Vi hade redan direkt en liten misstanke om att de kanske var cyanidförgiftade. Så det var ju det vi ville ha prov på - cyanidanalys.

Cyanider är mycket giftiga ämnen, som kan vara dödliga i höga koncentrationer.

De tar också fisk från ute i Öresund för att jämföra med.

– På det här analysprotokollet från fisken som vi tog in från hamnbassängen var en ganska förhöjd halt, men den var inte statistiskt signifikant högre än den som var ute i sundet. Vilket gör att man kan inte med säkerhet säga att den verkligen var förhöjd. Men det var en indikation på det.

Så då misstänker ni att det är ett utsläpp som har dödat fisken?

– Det var det vi misstänkte, ja.

Var riktade ni misstankarna?

– Det finns inte så många verksamheter som hanterar cyanid i området. Det var ju en verksamhet som heter Befesa Scandust och som ligger här precis bakom oss...

Även om det är oklart varför fiskarna dött, är det här början på hur ett miljöbrott uppdagas.

"Nils"

Intill hamnen ligger metallåtervinningsföretaget Befesa Scandusts stora industribyggnad i grå plåt.  
Företaget startade på 80-talet och ägs nu av det spanska bolaget Befesa.

Ett år efter fiskdöden, i juli 2016, tränger kraftigt förorenat vatten upp när ett företag gräver på en grannfastighet till Scandust. Prover visar att det är cyanid i vattnet.

Länsstyrelsen kräver då att Scandust undersöker grundvattnet i området. Och det visar sig att grundvattnet under fabriksområdet är kraftigt förorenat av cyanid. Mer än 1 000 gånger högre än riktvärdet. Det är även höga halter av tungmetallerna zink och koppar.

Ett par månader senare, kontaktar en anonym anställd Helsingborgs Dagblad.

Ska vi hitta på ett namn, vad vi kallar dig?

– Det kan vi göra. "Nils".

Kaliber träffar honom hemma i hans kök i ett villaområde. Kaffet står på bordet. Vi har bytt ut hans röst.

Vad kan man säga om hur länge du har jobbat på Scandust?

– Jag har jobbat länge.

Han berättar:

– Det var måsar som drack ur vattenpölar inne på området. De flög några vingslag, störtade ned och skakade och dog. Det var ofta man gick och plockade upp. Det har nog dött hur mycket fåglar som helst här.

Vad tänkte du då när du såg de döda fåglarna på området?

– Jag visste ju vad det var för någonting. Jag tyckte att det räckte, det fick vara nog.

Cyanid bildas i Scandusts processer.  
Nils berättar att när det regnade kraftigt kunde det rinna ut cyanidhaltigt processvatten på asfalten i området och bilda pölar. Och cyanidhaltigt slam förvarades på ytor som inte var täta, så att det läckte ut. Nåt som undersökningar senare också visade.

Rubriken i Helsingborgs Dagblad i november 2016 var ett citat från Nils:
"Måsarna landar, dricker och så ligger de ner, döda"

Länsstyrelsen kommer i kontakt med Nils.  
Därefter gör Länsstyrelsen och Landskronas miljöförvaltning ett oanmält besök på Scandust. Och tar prover på pölarna.

Miljöbrott

Miljöbrott är att förorena mark, luft eller vatten eller på annat sätt påverka miljön så att det kan skada djur, växter eller människors hälsa. Det kan vara alltifrån nedskräpning, företag som gör överträdelser mot sitt miljötillstånd till allvarliga giftutsläpp.

De flesta miljöbrotten anmäls av tillsynsmyndigheter som kommuner eller länsstyrelser. Sedan är det polis, åklagare och domstolar som tar vid.

– Miljön lider av att det inte finns något riktigt brottsoffer. Har man en misshandlad person, så är det den som är offret. Det finns ingen som kan tala för miljön utan allting bygger på att någon annan upptäcker brottet.

Åsa Marklund Andersson är domare i mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt och har tidigare varit hovrättsråd vid mark- och miljööverdomstolen och kansliråd vid Miljödepartementet.

– Vi har ju en ganska skarp lagstiftning om man tänker sig till exempel miljöbrott, mer klassiska utsläppsfall eller när man har grävt ned avfall och så. Då finns det ju starka regler i miljöbalken där bland annat grovt miljöbrott kan leda till ett mångårigt fängelsestraff. Men sen är det inte är så vanligt att det blir sådana påföljder.

Det finns flera orsaker till det. Till att börja med upptäcks troligen inte de flesta miljöbrotten, enligt Brottsförebyggande rådet.
Men det är också svårt att ställa ansvariga personer på företagen inför rätta.

Förra året, 2019, anmäldes 4500 brott mot miljöbalken och enligt statistiken leder färre än var tionde anmälan till att en person eller ett företag straffas. Och så har det sett ut de senaste åren.

Det är för få, anser domaren Åsa Marklund Andersson.

– Det är oroväckande. För att om man nu tänker sig att det ändå finns ett stort mörkertal, då är det ju inte bra när systemet inte är tillräckligt effektivt.

För personer leder det oftast till böter, i enstaka fall fängelse.  
Det vanligaste straffet vid miljöbrott är nu företagsböter.  

2006 blev det möjligt att straffa företag med en företagsbot vid miljöbrott. Till exempel när det inte går att bevisa att någon enskild person på ett företag är skyldig till brott.

Ett syfte med straffen är att färre brott ska begås, att straffen ska vara avskräckande.

– Där kan man väl ha anledning att vara mer fundersam om det verkligen fungerar. Man har inte så stort personligt ansvar eftersom företagsbot är den vanligaste påföljden. Det är sällan det blir något strängare straff än böter. Och det blir inte så himla många domar per år heller eftersom de här företagsböterna döms ut i första hand ut genom ett strafföreläggande, alltså man skickar ut en handling och så får man godkänna det och då kommer det ju aldrig till domstol.

Höga halter

Miljöhandläggaren Patrik Karlsson är med när Länsstyrelsen och kommunen gör ett oanmält besök och tar prover inne på industriområdet, bland annat på pölarna...

– Det var kraftigt förhöjda halter.

Hur kraftigt?

– Vattnet hade nog kunnat betraktas som dödligt.

För en människa?

– Ja. precis.

Befesa Scandust polisanmäls av Länsstyrelsen för utsläppen och föroreningarna i grundvattnet och i marken.
I anmälan står det att den dåvarande miljöchefen medger att man vid enstaka tillfällen släppt ut bristfälligt renat processvatten ut på gårdsplanen.  
Kaliber har kontaktat den dåvarande miljöchefen och den dåvarande VD:n, men de vill inte kommentera händelserna nu.

Och det visar sig också att det kommunala reningsverket vid flera tillfällen under lång tid fått in giftigt vatten som slog ut den biologiska reningen. Och det släpptes då orenat ut i Öresund.
Man visste inte var utsläppen kom ifrån, men man upptäcker att det sannolikt var cyanidutsläpp, som de misstänker kom från Scandust.

Allt det här gör att Länsstyrelsen fattar ett ovanligt beslut - att stoppa verksamheten på Scandust.  

Ur SR P4 Malmöhus nyhetssändning 2016-12-08: ”Och det handlar om metallåtervinningsföretaget Scandust i Landskrona som tvingats stoppa produktionen sen företaget släppt ut cyanider och tungmetaller som förorenat grundvattnet.”

Under verksamhetsstoppet åtgärdar Scandust de brister som orsakat utsläppen.

Kaliber vill intervjua någon i ledningen för Befesa Scandust. Företaget vill inte medverka i intervju. Men så här säger den då nytillträdde styrelseordföranden Per-Anders Hjort till Sveriges Radio i maj 2017, när de fått starta verksamheten igen.

Ur P4 Malmöhus sändning 2017-05-24): 
– Det är ganska simpelt. Vi hade inte kontroll på de föroreningar som var nere i marken och de sprickorna och de problemen som var på ytbeläggningen som gjorde att det rann ned. Vi hade inte fullständig kontroll på det.


Reporter: "Varför hade ni inte det då?"


– Det borde man haft. Men vi hade inte det av många skäl. Jag kan inte ge någon förklaring till varför. Det var på det sättet. Vi borde kanske ha kontrollerat det lite mer noggrant. Det som är bra i sammanhanget är att föroreningen som vi orsakade, som var hög under fabriken, den har inte spritt sig så långt utanför anläggningen. Men vi borde haft bättre kontroll. Punkt slut. Vi ska inte hamna i den situationen igen. Nu har vi bättre kontroll.

Dykaren Kjell Andersson filmar i hamnbassängen när fabriken står still våren 2017.

– Det ser man här hur det ser ut. När man trycker ned handen så kommer de här bubblorna upp, som är svavelväte.

– Här ser man en död öring som ligger på botten. Du ser, den är helt mumifierad, där finns inte skador eller annat. Fisk och djurliv finns här inte.

Vad tänker du när du ser hur det ser ut här vid bottnen?

– Jag blir så fruktansvärt illa berörd, jag tänker på mina barn och barnbarn. Jag tänker på kommande generationer att de får ju aldrig uppleva det här eftersom vi har valt att förstöra.

Samma år som Kjell Andersson filmar i hamnbassängen gör ett konsultföretag en undersökning, som bekostas av Befesa Scandust. De tar prover på botten i hamnbassängen. Proverna visar på låga halter av cyanid, under riktvärdena. Däremot är det förhöjda halter av bland annat koppar, zink och kvicksilver. Men det kan vara från utsläpp långt tillbaka i tiden och från andra verksamheter i området. Det har varit tunga industrier här länge och hela området beskrivs som en industritipp.

Utredning

Rörsjöparken i Malmö.

– I det här fallet så hade vi grovt miljöbrott.

Lars Magnusson är kammaråklagare på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål och var förundersökningsledare i fallet med Befesa Scandust.

– Vi undersökte området runt Scandust för att se om det kunde ha kommit in någonstans om vi kunde se alternativa förorenare, men det kunde vi inte.

I utredningen hittar de bevis för att cyanidutsläppen på industriområdet och i grundvattnet kom från Scandust.

– Scandust bedriver en sådan process så att de tillverkar cyanid, kan man säga. Och villkoren för verksamheten var att man skulle rena allting. Och det rena vattnet skulle sedan släppas ut på en viss plats. Men det visade sig också att man i vissa fall släppte ut det på gårdsplanen. Och eftersom gårdsplanen inte var helt sprickfri så kunde det tränga ner i grundvattnet. Och det visade sig också att rörledningarna inte var helt täta och brunnslock och sådant.

Personer i Scandusts ledning delges misstanke för miljöbrott i november 2017.

Lagen

– I stor utsträckning är väl de allvarliga, de som orsakar större skador i miljön, hänger ofta ihop med näringsverksamheten.

Kristina Falk Strand, chefsåklagare på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, åklagarkammaren som handlägger miljöbrott i landet.

Något som är svårare att bevisa när det gäller miljöbrott, säger hon, är att koppla gärningen till enskilda personer i en företagsstruktur.

– …som gör att det blir mer komplicerat att hitta vem som personligen har varit ansvarig.

I Sverige kan åklagare inte väcka åtal emot juridiska personer som företag, utan det ska vara mot enskilda personer.

Det finns också andra svårigheter med just miljöbrott.

– Det kan handla om ett väldigt långt tidsperspektiv som en viss händelse har pågått. Vissa delar av det kan vara preskriberat medans andra finns kvar. Det är ofta komplicerade tekniska frågor. Visa vad som är skadligt för miljön och på vilket sätt man har brutit mot regelverk.

Det har funnits kritik under 2000-talet mot hur rättsväsendet klarar upp miljöbrott.


2003:

Ur Ekots nyhetssändning 2003-01-22: ”Fler och fler misstänkta miljöbrott blir aldrig utredda eller går till åtal.” 

2004:

Ur ekots nyhetssändning 2004-08-18: ”Landets miljöåklagare har svårt att hinna med att utreda alla anmälningar om miljöbrott som kommer in.”

2006:
Ur Studio Ett 2006-09-06: ”Vi ska prata om varför miljöbrott sällan leder till straff? ”

Statistik från BRÅ visar att 12 procent av de anmälda brotten klarades upp då .
Och då var lagen på väg att ändras.

”Lars Korsell är forskare på BRÅ.”
– Man kan förenklat säga att lite mer än 10 procent av de anmälda brotten leder till någon form av dom eller strafföreläggande.

"Lena Sommestad, miljöminister, välkommen!"

– Ja, det är ett stort problem. Det har vi vetat om. Det är ett viktigt skäl till att vi lägger fram en förnyad miljölagstiftning, där vi har ändrat lagstiftningen just på så sätt att det ska bli lättare att fälla för straff. Jag förväntar mig fler fängelsestraff, jag väntar mig att fler leder till åtal och fällande dom, det är det som är syftet.”

Och 2007 skärptes miljöbalken för att fler allvarliga miljöbrott skulle klaras upp och att det skulle bli lättare att bestraffa miljöbrott.
Samtidigt ändrade man så att flera enklare brott inte skulle ta resurser av polis och åklagare utan istället leda till en miljösanktionsavgift som beslutas direkt av till exempel kommuner och länsstyrelser.

En annan lagskärpning skedde året innan. Det var då det blev möjligt att utfärda företagsböter vid miljöbrott för att kunna straffa företag - till exempel när utredningarna inte kan hitta enskilda personer som är skyldiga. Kristina Falk Strand igen:

– Och fördelen med det kan man ju säga att man om man tittar på vem som gör en vinst i att inte följa reglerna. Det är ju normalt sett inte enskilda personer utan det är företaget som sådant.

Men vad har dessa förändringar i miljöbalken lett till? Klaras fler miljöbrott upp?

Här är statistiken som finns svår att jämföra rakt av. Förändringarna i lagen har också påverkat statistiken och vilka slutsatser man kan dra av den.

Kortfattat kan man säga att andelen uppklarade miljöbrott har minskat.
Och att antalet miljöbrott som klaras upp och leder till straff är mer eller mindre oförändrat.

Så statistiken ser inte bättre ut, men det finns som sagt förklaringar till det.

När det gäller andelen - uppklarningen - är den nu 8 procent, när vi räknar både med personer som fått ett straff och företag som fått en företagsbot.

Att uppklaringen är lägre kan bero på att fler brott anmäls och att många av dem helt enkelt inte är brott.
Det beror också på att de enklare brotten som polis och åklagare inte längre behöver handlägga förut räknades in i statistiken, som just uppklarade brott.

Chefsåklagare Kristina Falk Strand igen:

– Som var ganska enkla pinnar att plocka om man uttrycker sig på det viset. Så att många av de här var personrelaterade också så att det är en stor del i förklaringen till att siffrorna ser annorlunda ut idag.

När vi tittar på antalet uppklarade miljöbrott så är det alltså ungefär lika många nu som innan lagändringen.

Här har åtal och domslut inte blivit fler - utan färre - än innan lagen skärptes. Men när vi räknar in företagsböterna så blir det ungefär lika många miljöbrott som leder till ett straff.

Och här måste man också tänka på att de enklare brotten inte längre räknas in i statistiken som uppklarade.

En slutsats man kan dra är att lagändringarna har lett till att färre personer lagförs för miljöbrott men att företag nu bestraffas för miljöbrott med en företagsbot. Och det är runt 200 per år.

Chefsåklagare Kristina Falk Strand:

– Sedan den lagstiftningen ändrades så har vi ju mycket bättre möjlighet att använda oss av företagsbot i stället för att gå på personligt ansvar.

Men har då fler allvarliga miljöbrott klarats upp?

Enligt Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål är det så, om man jämför med tiden innan lagändringen.

Chefsåklagare Kristina Falk Strand säger också att de allvarligare brotten oftast kräver mer utredningsresurser. Och att mer resurser behövs för att fler miljöbrott ska klaras upp i framtiden.

– Man tycker naturligtvis alltid att man har vill förbättras. Man har en strävan att sina siffror. Vad det handlar om är att sträva efter så goda utredningsresurser polis och åklagare gemensamt. Polisen har tyvärr haft bristande resurser under perioder. Man har haft stora problem med den grovt kriminella verksamheten där man ibland har nödgats låna resurser ifrån de som egentligen har varit avsatta för miljöbrotten. Där ser vi förbättringspotential.

SR P4 Malmöhus nyhetssändning 2019-12-09: ”Det kommer inte bli något åtal efter utsläppen av cyanid och tungmetaller från företaget Befesa Scandust i Landskrona.
Anledningen är att åklagaren inte har kunnat klarlägga om någon enskild person kan ställas till svars.”

Åklagaren Lars Magnusson:

– Ja, alltså. I och med att jag ansåg att det var ett grovt miljöbrott så har jag en skyldighet att se efter vem som personligen kan misstänkas för det här brottet. Som sagt, där nådde vi inte fram.

Varför inte då?

– Nej, det därför att man inte kunde… därför att det var så otydligt vem som var ansvarig för olika saker och att det delvis gick in i varandra och så vidare.

Istället för åtal beslutar sig Lars Magnusson för att driva att Scandust ska få en företagsbot. Utredningen kom fram till att företaget var skyldigt till utsläppen på området som förorenade grundvattnet och som också läckte in i de kommunala spillvattenledningarna.

Han kallar företaget till ett sammanträde för att lägga fram bevisningen.

– Ja, alltså. Det var förvånansvärt. Jag hade trott att jag skulle få presentera en mer eller mindre färdig förundersökning under sammanträdet, men det stod klart att de accepterade det här, att det har skett ett brott i näringsverksamheten och att de accepterar en företagsbot.

Företagsboten blev 2 miljoner kronor. Det är den högsta för ett miljöbrott hittills i Sverige. Brottet rubriceras som grovt miljöbrott eftersom det ”har kunnat medföra varaktiga skador av stor omfattning”, står det i beslutet.
Det fattades i januari i år, drygt tre år efter att miljöbrottet polisanmäldes.

– Jag tänkte att det fattas två nollor, så hade det blivit rätt.

"Nils", den tidigare anställde som vill vara anonym och som tipsade lokaltidningen om utsläppen på Scandust, säger att det är därför han vill prata med Kaliber nu.

– Det är ju liksom, miljölagstiftningen verkar ju lite som man lutar sig mot ett duschdraperi. Det är ju bara som ett slag i luften. Två miljoner.

Det är den högsta företagsboten som har utdelats för ett miljöbrott i Sverige?

– Det är hemskt. Det är inte något straff ens en gång. Utan en klapp på huvudet, så där får ni inte göra fler gånger.

Samtidigt har det blivit verksamhetstopp där Scandust förlorade många miljoner och har gjort skydds åtgärder och åtgärder för att det inte ska fortsätta spridas ut för många många miljoner?

– Ja, men allt det jobbet de har gjort skulle de ha gjort mycket tidigare. Hade man skött det från början så hade man sluppit alla problemen.

Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har riktlinjer för hur beloppen ska sättas på företagsböterna, men inte när det gäller utsläpp av sådana giftiga kemiska ämnen. Åklagaren Lars Magnusson, tycker att beloppet var rimligt för Scandusts miljöbrott.

Hur kom du fram till det?

– Det är ju svårt att komma fram till naturligtvis. Man får väga det mot den oaktsamhet man tycker att man kan visa och utsläppets allvarlighet. Och då landar vi på två miljoner.

Företagsboten kan vara högst 10 miljoner kronor. Sedan årsskiftet finns det en möjlighet att besluta om en förhöjd företagsbot upp till 500 miljoner kronor vid riktigt allvarliga brott som begåtts av stora företag.

De flesta företagsböterna beslutas direkt av åklagaren utan att ärendet går till domstol, som i fallet med Scandust. Då är maxgränsen lägre, 3 miljoner kronor.  

Enligt statistik från Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har en handfull företagsböter varit över en halv miljon kronor vid miljöbrott.

Och enligt dem ligger inte heller miljöbrott normalt i den högre straffskalan, den är avsedd för till exempel grova skattebrott.

Svar

Under hela tiden vi har jobbat med det här programmet har vi sökt Scandust för en intervju. Och till slut får vi svar. De vill inte vara med på en intervju, men Befesa Scandusts styrelseordförande Per-Anders Hjort svarar via mail. Han tillsattes efter att föroreningarna upptäcktes.

Vi frågar hur länge Scandust känt till utsläppen.
Han svarar att ”frågor som rör historiken före vår tid har vi tyvärr ingen detaljerad kunskap om”.

Vi undrar också varför Scandust inte åtgärdade problem förrän myndigheterna upptäckte utsläppen.

Per-Anders Hjort skriver att ingen av dem som nu sitter i styrelsen eller ledningen kan uttala sig om detta då ingen var anställd eller engagerad av företaget förrän efter Länsstyrelsens stängning av anläggningen.

Och vi frågar också varför företaget accepterade företagsboten på två miljoner. Han svarar att företaget redan hade ägnat väldigt lång tid och mycket resurser för att vidta åtgärder, både grävt ur delar av anläggningen, förändrat konstruktioner och processer. De ansåg att det inte fanns något skäl att ägna mer tid åt legala processer utan ville koncentrera sig på att ägna sig åt konkreta åtgärder. Dessutom ansåg de att företagsboten var en liten del av de kostnader som företaget haft på grund både produktionsstoppet och kostnaderna för åtgärder.

Det Scandust erkänner är att de har förorenat mark och grundvatten och släppt ut orenat vatten på fabriksområdet.

Svårt att veta

– Över huvud taget så har bolaget gjort en enorm resa sedan det här uppdagades. Det får man ju verkligen säga.

Patrik Karlsson, som var miljöhandläggare på kommunen och som var med och upptäckte utsläppen jobbar sedan några år på Länsstyrelsen med tillsyn av bland andra Scandust.

– Hade vi inte bedömt att åtgärderna var tillräckliga för att de skulle kunna starta upp igen så hade vi naturligtvis inte låtit dem starta upp igen.

Det har inte varit någon omfattande fiskdöd i hamnbassängen och det kommunala reningsverket har inte haft några problem med cyanidhaltigt vatten efter Scandusts åtgärder.

Men om det var utsläpp från Scandust som orsakade fiskdöden har inte bevisats.
Vad det gäller döda fåglar på industriområdet, så finns det inte någon undersökning som visar att fåglar dött på grund av cyanidpölarna.

Och de miljögifter som konstaterats i hamnen kommer troligen från flera olika verksamheter under en längre tid. Det är svårt att peka ut enskilda företag som ansvariga för det.

Hamnbotten

Miljögifterna är något som oroar dykaren Kjell Andersson.

– Jag tycker att man skulle göra en ordentlig undersökning.

Utsläpp och föroreningar kan också vara lagliga. Företag har ofta tillstånd att släppa ut en viss mängd farliga ämnen. Vilket gör att det totalt över tid kan bli höga halter i ett område, där till exempel flera verksamheter har påverkat, även om ingen har gjort något olagligt.
Som i den södra hamnbassängen i Landskrona.
Enbart Befesa Scandust får till exempel släppa ut 35 kilo cyanid, 100 kilo zink och 1 kilo kvicksilver per år.

Kjell Andersson är orolig för konsekvenserna av miljögifterna som uppmätts, men säger samtidigt att botten sett ungefär likadan ut under de 40 år han dykt just här, alltså även innan Scandust startade sin verksamhet, och att det finns många faktorer som lett till att det ser ut så här.

– Jag kan säga dig att skillnaderna är inte så stora, det ändrar sig inte så särskilt mycket, va. Sedan är det ju att vi får in allting i hamnen, eftersom vi ofta har västliga vindar får vi in döda alger, som lägger sig.

Och även om det finns flera orsaker till föroreningarna och den döda bottnen så är Kjell Andersson orolig för att de tungmetaller och den cyanid som uppmätts i hamnbassängen sprider sig...

– Det som är mest skrämmande är att man rör upp det här. Det är väldigt lös sediment. Och det gör att båtarna rör om bottnen. Det innebär att det kommer ut i Öresund.

"Hur ska man värdera vår miljö?"

Efter lagändringarna 2006 och 2007 är det alltså färre personer som straffas för miljöbrott. Men nu kan även företag straffas med en företagsbot, som har blivit den vanligaste påföljden vid miljöbrott.

Åsa Marklund Andersson, domare vid mark- och miljödomstolen vid Nacka Tingsrätt, tycker att tanken med företagsböter är god, att det gör det möjligt att utfärda straff mot företag som begår brott, men ser både för- och nackdelar.  

– Det företagsbotsystemet är ju effektivt också. Och det går ju att driva företagsbotsmål med stora pengar och då blir det ju domstolsprocess.  Men det kan ha sina nackdelar när man aldrig kräver ut ett personligt ansvar.

Med få fall i domstol blir det också lite praxis, få vägledande domar för både åklagarna och domarna att luta sig mot vad det gäller miljöbrott, säger hon.

– Jag kan tycka att om man verkligen intresserade sig för att få en effektiv miljöstraffrätt, för det tror jag ändå är viktigt som en del av ett fungerande miljörättsligt system, då kanske man måste titta på många olika faktorer och se vad man kan göra. Och en sak är: och hur ska man värdera vår miljö? Om man tänker miljön med ett brottsoffer Hur värderar vi om det blir en förorening eller om man påverkar den biologiska mångfalden?