Film- och tv-recensioner

Rastlöst och trendkänsligt om en gränslös tid i "We are who we are"

2:21 min

Den italienske regissören Luca Guadagnino slog igenom ordentligt för tre år sedan med filmen "Call me by your name". Nu gör han sin första tv-serie "We are who we are".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Fraser är 14 år och så långt från en stridis man kan komma. Men hans mamma har fått en chefsbefattning på en amerikansk militärbas i Italien, så det är bara att lämna New York.

Han försöker intala sig själv att hans liv där var bra, men han är en outsider, med plötsliga utbrott svårt att knyta an till andra. Så börjar han umgås med en grupp halvvuxna militärbarn. Framför allt Caitlin, som liksom Fraser testar sig fram med identitet och kropp.

Den som har följt Luca Guadagninos filmer får här något nytt. Från retro överklassmiljöer med lyster, till disig amerikansk independentestetik.

Med hjälp av den svenska fotografen Fredrik Wenzels drömmiga realism placerar Guadagnino berättelsen rakt in i nutiden: nyhetsklippen med Trump, hiphopen i kladdiga hörlurar.

Samtidigt går tankarna till det nu så trendiga 90-talet, det är inte bara för att Chloë Sevigny har en bärande roll som Larry Clarks film Kids gör sig påmind.

Det är också en skådespelarensemble med fingret i luften, från Martin Scorseses dotter Fransesca, till musikern Kid Cudi.

Efter en planlöst första avsnitt dras jag in i en rastlös och snyggt musiklagd berättelse om viljan till gränslöshet. Militärbasen är en briljant spelplats för detta tonårsdrama: tillfälligheten, att flyta runt som i en evig sommar medan de vuxna sköter ordning och disciplin.