Gallerist: "Konstnärerna lämnar Beirut - kulturlivet utarmas"

2:01 min

Andrée Sfeir-Semlers galleri i Beirut totalförstördes i hamnexplosionerna - nu oroas hon över stadens framtid som kulturnav i Mellanöstern då allt fler kulturskapare valt att lämna landet.

Snart två månader efter de förödande hamnexplosionerna i Beirut, där över 200 personer miste livet och tusentals förlorade sina hem, har konsekvenserna för stadens kulturscen också blivit märkbara, det menar konsthistorikerna och galleristen Andrée Sfeir-Semler.

– Det som oroar mig är att människor nu lämnar landet. Alla de som återvände efter inbördeskriget för att hjälpa till att återuppbygga Libanon, lämnar nu. Den utarmningen isig är nästan värre än explosionerna, att folk inte kan vara kvar, säger Andrée Sfeir-Semler.

Hennes galleri som ligger nära Beiruts hamnkvarter, totalförstördes den 4 augusti.

- Det fanns just mycket kulturverksamhet i området: biografer, teatrar, dansstudios - allt förstördes. Vi behöver inte bara pengar för att bygga upp allt igen utan också tid - det här samtidigt som folk har tvingats lämna landet, säger Andrée Sfeir-Semler.

En av hennes medarbetare befann sig galleriet vid tiden för explosionerna men klarade sig mirakulöst. Men blev så svårt chockad och kan idag inte jobba. 

Andrée Sfeir-Semler vill så snabbt som möjligt reparera sitt galleri men konstaterar att det inte går att få tag på glas - eller hanterverkare, människors hem går så klart först när det gäller reparationerna, inte gallerier, säger hon.

– Det finns inget glas kvar, vi väntar på glaset som är slut.

För samhället i stort var det redan innan explosionerna en svår situation, med bland annat skyhög inflation. Situationen har nu blivit ännu svårare. När det gäller särskilt riktat kulturstöd efter explosionerna så pågår flera insamlingsinitiativ för att stötta verksamma konstnärer i Beirut. Och även om det är en svår situation säger Andrée Sfeir-Semler att kommer bygga upp galleriet igen.

– Ända från det att jag föddes har krig och förödelse varit en del av livet i Libanon. När jag skulle gifta mig gick inte det och när min dotter skulle döpas föll bomberna. Det är en del av vår biografi. Men vi är som sådan där dockor som fortsätter resa på oss när allt känns förlorat. Jag kommer att fortsätta - det är superviktigt att min galleri finns där, att det finns kultur att mötas kring.