Paris Hilton

Dokumentären "This is Paris" går på djupet

5:50 min

Dokumentären "This is Paris" visar upp en annan sida av Paris Hilton. P1 Kulturs Roger Wilson har sett den.

Titel: "This is Paris"
Regissör: Alexandra Dean
Genre: Dokumentär
Medverkande: Paris Hilton, Nicky Hilton, Kim Kardashian m fl
Betyg: 4 av 5

Det är alltid lika fängslande när en person som vi tror att vi vet allt om, visar upp det som döljer sig bakom masken.
I Paris Hiltons fall, bilden av en nu 39-årig kvinna som börjat tröttna på den roll hon skapat åt sig själv. Och kanske också på den norm som hon satt för en värld av influencers och sociala medier-kändisar. Det ständiga bildflödet av framgång och skönhet, lyxkonsumtionens evangelium, och verkligheten sett genom – ibland bokstavligt talat – rosafärgade filter.

Att den här filmen ska förmedla något annat poängterar Paris syster Nicky Hilton när hon, lite affärsmässigt, förklarar varför hon för en gångs skull ställer upp på en intervju: För att göra den här filmen autentisk och äkta.

Trots det liknar berättelsen i "This is Paris" till en början många andra: Om ensamheten när man nått toppen. Torftigheten i tillvaron trots att man kan köpa vad man vill. Tankarna om barn och familj när 40-årsdagen närmar sig.

Det känns hoppfullt, samtidigt

Paris ser sig uppgivet omkring och verkar ångra vad hon dragit igång. Säger att hon blivit till en seriefigur. Och kommenterar rummet med alla kläder, skor och solglasögon. Allt rekvisita för rollfiguren som hon spelar.

När Paris är som mest plågad av ensamhet och sömnlöshet på sina eviga promotionuppdrag jorden runt så får "This is Paris" mig att tänka på dokumentären om Avicii – om hur en person kan bygga ett fängelse av framgång runt sig själv. Och hur man fortsätter att köra sig själv i botten när maskineriet omkring varumärket man är blivit överväldigande. Även om Paris Hiltons mantra om att drivkraften är att tjäna ihop en miljard dollar ändå känns ganska mycket som gammal hederlig kapitalism.

Men jag tänker också på Isabella Löwengrip och hennes transparens om sin elterapi efter att depressionen gått för långt i samband med att hennes affärsimperium brakade ihop. Och att det är tidstypiskt i sig att även en inkomstbringande varumärkesstjärna som Paris Hilton nu kan berätta om de jobbiga sakerna i livet, kanske en effekt av ett slags post-metoo-ärlighet. Samtidigt fanns en föraning om det som berättas här redan i dokumentären "The American Meme" från 2018 (finns på Netflix)

Ungefär två tredjedelar in på filmen förändras också hela berättelsen till att handla om just övergrepp. Dokumentären förvandlas till något som nästan liknar en kampanjfilm, om när Hilton bestämmer sig för att engagera sig i en rörelse som skapats mot Provo Canyon School där hon tillbringade 11 månader på nittiotalet. En form av kombinerad uppfostrings- och psykiatrianstalt där man behandlade tonåringar med problem. Men där den så kallade behandlingen lämnat mentala ärr hos de som tvingades bo där. Som Paris och några av hennes vänner från den tiden berättar när de spelar in filmer med vittnesmål i hennes hem.

Resultatet av deras berättelser blir ännu en sociala medier-kampanj. Även om den här är annorlunda än de flesta andra sådana som Paris Hilton varit med i. Det är en uppenbart skakad Paris som berättar om hur tiden under uppväxten när hon tvingades bo på olika internat skapat problem under resten av livet. Från de återkommande mardrömmarna till de destruktiva relationer hon haft.

Det känns hoppfullt, samtidigt. Att ett mer ärligt klimat i offentligheten kan göra att det glättiga och glittriga får kombineras med skuggsidor och mörker. Till och med för Paris Hilton, som på många sätt varit ytlighetens fixstjärna.

Svårt skadad av cynismen i vår tid (och inom influencernäringen) är jag ändå på min vakt genom hela filmen. För när den personliga historien och varumärket Paris Hilton vävts samman till något som till och med huvudpersonen själv har svårt att skilja mellan, så finns hela tiden misstanken att även en avbön eller ett avslöjande om ett uppväxttrauma är ett sätt att anpassa och modernisera en image. En Paris Hilton för 20-talet, nu även med levnadsvisdom.

"This is Paris" finns att se på Paris Hiltons Youtube-kanal.