Staden hotas med sanktioner – på grund av Nord Stream 2

10 min
  • Möjliga sanktioner efter förgiftningen av ryska oppositionspolitikern Alexej Navalnyj ska diskuteras när EU-ledarna samlas för toppmöte i veckan som kommer.
  • Sassnitz – orten som de flesta svenskar mest känner som en angöringsplats för Tysklandsfärjan på väg mot kontinenten – har kommit i kläm mellan stormakternas konkurrerande intressen.
  • Det hela började med ett brev, poststämplat i USA:s huvudstad Washington D.C.

Frank Kracht har fått ett brev. Borgmästaren i Sassnitz håller de tre sidorna i sin hand, de har amerikanska senatens brevhuvud: United States Senate står det med snirkliga bokstäver. Bredvid finns diariets noggranna stämpel: inkommet 6 augusti 2020. Brevet är egentligen inte riktat till honom, utan till hamnbolaget, men eftersom hamnen till 90 procent ägs av staden och han är borgmästare, hotas inte bara hamnbolaget utan också han personligen av de tre brevskrivarna, med, som det står, juridiska och ekonomiska sanktioner ämnade att krossa.

– Det är ett allvarligt hot, det är utpressning, så gör man inte vänner emellan, säger Frank Kracht.

De tre republikanska senatorerna, som alla står president Donald Trump och den amerikanska naturgasindustrin nära, hotar honom med hårda sanktioner. Inreseförbud till USA, frysning av eventuella tillgångar där, men också problem med något så grundläggande som att betala med kreditkort väntar, OM inte Sassnitz genast slutar bistå det omstridda bygget i vattnet utanför staden, gasledningsprojektet Nord Stream 2.

En 123 mil lång ledning, som i dubbla rör är tänkt att föra rysk naturgas hit till Tyskland genom Östersjön.

Från rådhuset, där borgmästaren har sitt kontor, ser man långt ut över havet på vars botten det mesta av rören redan ligger. Att den silverglittrande ytan döljer föremålet för en geopolitisk storm känns fjärran denna ljumma sensommarmorgon, lite dis förvandlar utsikten till en akvarell.

Nere i fiskehamnen är man mindre diplomatisk än i rådhuset. Jens Engelbrecht står i sin båt och rensar nyfångad torsk, “Greenpeace fuck you” står det på skrovet.

Hellre rysk gas än amerikanernas skitgas, säger han.

– Då får jag väl låta bli att åka till USA, dit vill jag ändå inte, jag har åtminstone varmt där hemma, säger fiskaren.

USA har motsatt sig projektet från starten, liksom många andra länder i Europa. Tyskland gör sig totalt beroende av rysk gas, dundrar president Trump. Man göder en auktoritär regim, menar andra kritiker, och Polen och Ukraina går miste om inkomster när mindre gas går landvägen.

Medan Europas länder ändå muttrande har vikt sig för tyskarnas vilja, sätter USA hårt mot hårt. Motståndet till gasledningen är en av få saker som förenar demokrater och republikaner och strax innan årsskiftet antogs den så kallade lagen om Europas energisäkerhet.

Svidande sanktioner hotade alla som befattade sig med Nord Stream 2, och redan samma dag som lagen antogs stävjade det schweiziska fartyget som ditintills sänkt ned rören på havsbotten därifrån. Då hade man nästan hunnit fram till Bornholm, bara knappt åtta av den sammanlagt 123 mil långa sträckan återstod.

Resten av rörsegmenten, vart och ett tolv meter långt och 24 ton tungt, ligger sedan dess staplade i Sassnitz hamn likt hundratals enorma lakritsstänger.

Men Sassnitz roll i Nord Stram 2 tar – antagligen – inte slut där. Bortom fältet av svarta rör sticker en gul kran upp, och i fjärran hörs ekande metalliska slag.

Jag träffar ett par, som driver ett café inne i hamnområdet, de vill kalla sig André och Katrin, eftersom hamnledningen sagt att de ska hålla tyst om det som sker där inne.

– Ser du den gula kranen, det är hans fartyg, Vladimir Putins, det kom från Ryssland, säger de.

Putin låter sig ändå inte stoppas, säger André. Av allt att döma har alltså Ryssland tagit färdigställandet av Nord Stream 2 i egna händer. Akademik Cherskiy ska enligt ryktet ta vid där det schweiziska fartyget slutade. Men för att kunna sänka rör till havsbotten måste det byggas om, och för det behövs arbetare. André och Katrin berättar om de mystiska hotellskeppen som la till vid kajen inne i stan för några månader sedan, fler hundra män bor där, berättar de, så jag åker dit.

Två pråmliknande fartyg ligger förtöjda skavfötters vid kajkanten, i plaststolar på däck sitter några män och röker och pratar. En minibuss släpper av en grupp män i grova arbetskläder, de går uppför landgången. När jag frågar om de vill prata skickar de fram en man i 40-årsåldern, som kan engelska.

– Nej, nej, det där fått om bakfoten, vi jobbar inte på något fartyg, vi är ett hbtq-sällskap på semester, säger mannen, medan fler män i brandgula skyddskläder tränger sig förbi honom på landgången.

Vi pratar en stund, just när jag ska gå ber han om ursäkt.

– Vi har alla jobb och förpliktelser, vi ska inte prata om det här, för vi har också familjer därhemma, säger mannen som säger att han är från Kroatien.

I det tysta har alltså arbetet med att få klart gasledningen gått vidare, trots de amerikanska sanktionerna. Ändå är projektet nu mer hotat än någonsin, och det efter en händelse inte så långt ifrån den ryska gasens källa, i Sibirien.

Den ryska oppositionspolitikern Alexej Navalnyj föll ihop på ett ryskt inrikesplan, efter ett besök i staden Tomsk. Efter att ha tagits till Berlin för behandling, konstaterade Tysklands förbundskansler Angela Merkel i ovanligt skarpa ordalag att han förgiftats med ett kemiskt stridsmedel från sovjettiden, och att den ryska staten måste bringa klarhet i mordförsöket. Annars kan det bli fråga om nya sanktioner. EU:s utrikeschef Joseph Borrell har talat om Navalnyj-sanktioner, och allra senast på toppmötet kommande vecka ska saken diskuteras.

Kritiker menar att EU ända sedan annekteringen av Krim-halvön har staplat Ryssland-sanktioner på hög utan att det har påverkat Ryssland till det bättre. Varför krångla med fler, när ju Tyskland själv håller det vassaste vapnet i sin hand, menar de, och syftar på, just det, Nord Stream 2.

Norbert Röttgen, kristdemokrat som vill efterträda Angela Merkel som kanslerkandidat, uttryckte det så här:

– Vi måste svara på det enda språk Putin förstår, nämligen naturgas, sa Norbert Röttgen, som länge kritiserat Nord Stream 2 och som menar att Tyskland inte ens behöver mer rysk gas.

Det finns en tradition här i Tyskland av att vilja värna goda ekonomiska relationer med jätten i öst, också i politiskt svåra tider. Det kan spåras tillbaka till 1970-talet och dåvarande förbundskansler Willy Brandts så kallade Ostpolitik. Genom ökad handel ville man locka dåvarande Östtyskland till avspänning och reformer. “Wandel durch Handel”, förändring genom handel, har det låtit, och rysk gas har tillförlitligt värmt upp tyska hem ända sedan 1973.

Frågan är om förgiftningen av oppositionspolitikern Navalnyj nu öppnar tidigare vattentäta skott mellan handel och politik i den tyska Rysslands-politiken. Också tidigare anhängare av Nord Stream 2 menar att måttet är rågat och inte ens förbundskansler Angela Merkel utesluter längre att mångmiljardprojektet kan komma att stoppas, precis innan målsnöret.

Tillbaka i Sassnitz håller man stenhårt fast vid de goda handelsrelationerna österut, att blanda samman Nord Stream 2 med fallet Navalnyj är helt fel. Det ena är ett näringslivprojekt, det andra ett brott, säger borgmästaren i staden.

– Här i vår region har vi alltid upplevt Ryssland som en pålitlig affärspartner som står vid sitt ord, säger Frank Kracht.

Jens Engelbrecht, ombord på sin fiskebåt i hamnen i Sassnitz uttrycker det, återigen, rakare än borgmästaren. Ryssarna, de kan man lite på, de är pålitligare än amerikanerna. Amerikanerna, de bara snackar, säger han. Snackar och skriver hotbrev.

Fiskaren Jens Engelbrecht i Sassnitz