KONST - RECENSION

Komplett bild av Giacometti på Moderna Museet

2:31 min

En av höstens mest publika konsthändelser kan man nog kalla Moderna Museets utställning med verk av Alberto Giacometti, känd för sina tunna, smala bronsskulpturer, säregna byster och porträttmålningar.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Giacometti - Ansikte mot Ansikte
Plats: Moderna museet, Stockholm
Konstnärer: Alberto Giacometti, George Bataille, Samuel Beckett, Jean Genet.
Curator: Jo Widoff & Christian Alandete
Pågår: t.o.m den 17 januari 2021

Dags för en av 1900-talets tydligaste profiler inom den moderna konsten, och helt klart en av de mest älskade, trots att man knappast kan kalla Alberto Giacometti för publikfriare. Han gick sin egen väg, och har man så bara sett en av hans trådsmala skulpturer så glömmer man den inte.

Men precis som Picasso hade Giacometti sina perioder, och även om bilden av honom som det kämpande konstnärsgeniet i sin ruffiga Parisateljé, alltid dammig av leran och gipset och ständigt missnöjd med det han åstadkom, är en bild som stämmer, så var Giacometti också en i högsta grad social figur under dom pauser han tillät sig på cafét strax intill, med att iaktta folk, dricka kaffe och läsa dagstidningarna som han kladdade i, eller ute på nattliga äventyr med sina vänner.  Och den här utställningen visar paradoxalt nog hur han i samspelet med dom kretsar han hamnade i, från ankomsten till Paris 1922 och framåt, utvecklade sitt helt igenom egna uttryckssätt.

På Moderna kan man stå mitt i salen, vid paradpodiets högresta grupper och genom öppningar i väggarna runt om se hur man speglat honom i tre av hans vänner, och det var inte vilka som helst, utan den besvärlige fetischisten George Bataille, den fåmälde absurdisten Samuel Becket och den beryktade fängelsekunden och dramatikern Jean Genet.

Giacomettis väg gick från avbildandets komplikationer in och ut ur surrealisternas krets, där han tveklöst tillhörde dom främsta, tillbaks till porträtten, genom världskriget och exilen till ett nytt seende på människan, reducerad ner till en existensiell varelse, och jorå, Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir var också nära honom. Vi följer hans kamp för att återge upplevelsen av hur vi människor ter oss inför honom, på ytan, men också hur omgivningen ändå kände att det gällde deras jag.

Det är dessutom en rätt komplett utställning där det dräller av centrala verk - de enda jag faktiskt saknar är katten och hunden, men man kan väl inte få allt.