Hockey betyder allt i nya tv-serien Björnstad
Först filmatiserades "En man som heter Ove", sen "Britt-Marie var här". Näst på tur bland Fredrik Backmans böcker är "Björnstad" som nu blivit tv-serie på HBO Nordic.
Titel: "Björnstad"
Manus: Andy Siara, Antonia Pyk, Linn Gottfridsson
Baserad på: Romanen "Björnstad" av Fredrik Backman
Genre: Drama
Regissör: Peter Grönlund
Medverkande: Oliver Dufåker, Miriam Ingrid, Ulf Stenberg, Aliette Opheim m fl
Premiär: söndag den 18 oktober på HBO Nordic
Betyg: 3 av 5
I det lilla fabrikssamhället Björnstad betyder hockeyn allt. Verkligen allt.
Den är sporten som ger självförtroende och drömmar åt en ort som kämpar mot avfolkning och marginalisering.
Men när hockeylagets överlägset bästa spelare gör något oförlåtligt, hur reagerar samhället då?
Björnstad är en bok som inte är helt enkel att filmatisera. Det finns en väldigt hemsk och dramatisk händelse i berättelsens centrum, men för att vi verkligen ska förstå konsekvenserna av den behöver rollfigurerna i dramats utkanter vara minst lika levande som de i orkanens öga. Och det är de också här.
Tjuvheder-regissören Peter Grönlund har gång på gång visat hur bra han är på att regissera ovana skådespelare och med det i åtanke känns han som det perfekta valet för just Björnstad.
Seriens unga hockeykillar, som delvis har hittats i riktiga ungdomslag, skiner starkast av alla i serien. De känns helt naturliga, råa och mänskliga på samma gång.
Men kärleken till sporten, hade jag gärna kunnat se lite mer av.
Här är hockeyn ett ok som hänger över de ungas axlar och något som mest upplevs som en destruktiv kraft. I boken är den också det, men där är hockeyn samtidigt en livlina och en värld för en del mjuka människor bakom hårda skydd.
I en berättelse om idrottens mörka baksidor, finns ändå behovet av hopp som en kontrast.
Varför skulle någon vilja hålla på med det här, heja på det här, drömma om det här? Men det får jag tyvärr inte riktigt svar på i Björnstad.
Däremot får jag ett bländande vackert, melankoliskt drama om en flicka, en pojke och ett samhälle som är komplext, men ändå tydligt. En berättelse om hur vuxnas förväntningar och påstått goda vilja, kan ligga till grund för något fasansfullt.
Efter sista avsnittet, lämnar jag Björnstad med en klump i magen som nog räcker året ut.
