Agualusa om när drömmarna om frihet får fäste
José Euardo Agualusa är en författare från Angola som skriver på portugisiska. Han blandar i sina romaner historiska fakta med upplöst realism. Nu kommer "Sällskapet för ofrivilliga drömmare".
Titel: Sällskapet för ofrivilliga drömmare
Originaltitel: A Sociedade dos Sonhadores Involuntários
Författare: José Eduardo Agualusa (En allmän teori om glömska)
Översättning: Irene Anderberg
Oh, nej, tänker jag, ännu en bok av en medelålders man om drömmar men det visar sig bli en både läsvärd och sinnesutvidgande upplevelse, som att falla rakt ner i Borges och Garcia Márquez med en skvätt Pessoa och Clarice Lispector. Författaren pekar ibland med hela handen på sina inspiratörer. Och samtidigt är det befriande att slippa det ängsligt autofiktiva.
Och här är det ett gäng ofrivilliga drömmare, de flesta i ett samtida Angola som försöker stå ut under ett korrupt skendemokratiskt styre i ett land där kriget- som någon säger- bara sover.
Den slött regimkritiska journalisten Daniel är nyskild från rika frun vars farsa har pengar nog att köpa upp alla tidningar Daniel skriver i för att stoppa honom. Han hittar en gul kamera i havet där någon lyckats fotografera sina drömmar, och hans. Själv tror han att han genom drömmarna kan förutsäga framtiden, likt en annan Nabokov.
Här har vi också f d gerillasoldaten Hossi som utan egen förskyllan i lila kavaj vandrar genom andras drömmar - vissa korrupta politiker försöker anlita honom som agent, vad kan man inte göra med en man som kan infiltrera andra när de sover? Konstnären Moira, ja, hon som Daniel redan drömt om, försöker tillsammans med en neurolog konstruera filmer av andras drömmar.
Om de här aktiviteterna verkar världsfrånvända finns hoppet hos den yngre generationen som hungerstrejkar för att visa sitt missnöje med regimen, de märker att om de inte är rädda får de makten att börja skaka sönder.
José Eduardo Agualusa blandar historiska fakta om situationen i Angola efter självständigheten med en upplöst realism. Och här finns ett utbrott – ett underbart ögonblick där de kollektiva drömmarna om frihet får fäste och människorna får tillbaka alla dagar som stulits från dem. Drömmarna kan leda framåt, till handfast förändring.
Ibland känns det dock som om författaren har för bråttom igenom sin roman, varje sida en ny ingång till en gungande verklighet där man inte kan lita på någonting. Liksom i drömvärlden glider texten ibland bort och jag måste läsa flera gånger för att få fäste.
