Andrée-expeditionen

Hon har hittat ny text i Andrées sista dagbok

2:00 min

Bea Uusma har fördjupat sig i gåtan med vad som hände Andrée-expeditionen i mer än 20 år. Nu har hon med hjälp av modern teknik på Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium börjat analysera Andrées sista dagbok, och kunnat läsa sådant som varit helt oläsbart tidigare.

– Den här dagboken har fyra och en halv sida med text och det är det sista som skrivs på Vitön. Det är alltså det sista de skriver innan de dör, säger hon.

Dagboken låg i innerfickan på Andrées kavaj när de tre expeditionsmedlemmarna hittades på Vitön för 90 år sedan. Den är första gången den sköra, illa medfarna boken fått plockas fram ur arkivet på Kungliga Vetenskapsakademien, där den legat inlåst sedan 30-talet.

Pappret är tunt och skört  och den finstilta texten är till stor del övervuxen med mögel. Bara ungefär vart tredje ord har gick att uttyda när den undersöktes 1931.

Men med hjälp av modern teknik som finns på Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium hoppas Bea Uusma kunna se mer – kanske också det som står under mögelskiktet.

Dagboken har nu avbildats med hjälp av infrarött, synligt och ultraviolett ljus, men också med röntgen och en metod som visar den kemiska sammansättningen i varenda punkt på pappret.

På måndag ska hon också få hjälp av Nationalmuseum, och en avancerad kamera med infrarött ljus av ännu längre våglängder. IR-tekniker kan visa vad som finns längre in i ett pappersskikt, och här hoppas Bea Uusma att det ska gå att se något av det som står där sidorna klibbat ihop sig i flera skikt.

Sedan återstår ett tidsödande arbete att gå igenom allt med en sorts digital bildbehandling där alla olika sorters bilder kan läggas i lager ovanpå varandra. Ett pussel där det man inte ser med den en tekniken, kanske framträder med en annan. Vad hon hittills har kunnat se är hemligt, men det går bra, säger hon:

– Jag har läst saker som ingen annan har läst förut, förutom han som skrev det 1897.