årskrönika

Konstkrönikan 2020: Mord och dekolonisering

3:41 min

Frågan om bilder och statyer som ska bort har varit aktuell även i år. Kulturredaktionens Mårten Arndtzén sammanfattar konstens 2020.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Vad gjorde du klockan fem på eftermiddagen den 16 oktober?

Den 47-årige historieläraren Samuel Paty fick halsen avskuren ett stenkast från sin skola, i en förort till Paris.

För att han visat teckningar.

Frågan om bilder och annan konst som ska bort har stått i fokus för samhällsdebatten även detta år. I somras vältes statyer i USA och England, här hemma ifrågasattes förekomsten av "mörkermän" som Gustav III och Carl von Linné i det offentliga rummet. Samuel Paty fick sätta livet till för att han visat den franska satirtidningen Charlie Hebdos teckningar av profeten Muhammed för sina elever, under en lektion om yttrandefrihet.

Ungefär samtidigt genomfördes en radikal happening på konstakademin i Köpenhamn: en grupp konstnärer, anförda av en lärare på skolan, skruvade loss en gipsbyst föreställande dess grundare, kung Frederik V, tog den till hamnen och sänkte den i havet - där den löstes upp och försvann.

Varför? För att Danmark hade kolonier, med slavar, under kung Frederiks regim. Att förstöra statyer över sådana män kallas dekolonisering och det är något många i konstvärlden brinner för just nu.

På konstakademien i Oslo har ett fotografi av den italienska konstnären Vanessa Beecroft orsakat rabalder i år. Bilden har hängt uppe på skolan i 16-17 år men upplevdes nu som rasistisk och sexistisk av en del elever och personal. Rektor höll med men avgick sen, när debatten gick över styr.

Man kan undra var konsten ska ta vägen

Man kan undra var konsten ska ta vägen, om utrymmet för tvetydighet och provokation inte ens försvaras på konsthögskolor? Om lärarnas svar på historiens illdåd är att förstöra skulpturer? Vad är det för ny konstnärsgeneration som tar form där? Och måste verkligen alla budskap i det offentliga rummet överensstämma med vår tids värdegrund?

I Köpenhamns hamn står ett monument över slavarnas kamp för frihet på Jungfruöarna, en tidigare dansk koloni som numera hör till USA. Skulpturen är en gåva från Jungfruöarna som, efter en turné på flera danska museer, fick sin permanenta placering här, och invigdes av Danmarks kulturminister i slutet av september.

Det var mitt emot det här monumentet som bysten av Frederik V mötte sitt våta öde - för att, som konstnärerna bakom aktionen förklarat, artikulera hur Danmarks koloniala historia osynliggörs.

Låter det motsägelsefullt? Fråga någon av de i skrivande stund närmare 1000 danska och internationella konstnärer, poeter och cirkusartister som undertecknat uppropet till stöd för aktionen, och för läraren som fick sparken efter den. De vill se fortsatt dekolonisering av akademiens inventarier.

"Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutändan, att bränna människor" sa den tysk-judiske författaren Heinrich Heine, som dog 1856 och därför slapp se sina egna böcker förtäras i nazisternas bokbål. Man brukar dra fram det citatet i sådana här sammanhang. Men börjar det inte kännas lite uddlöst?

Mördar människor gör man ju redan, för bilders skull, i Europa.