RECENSION - LITTERATUR

"Madonnan vid Nilen" kan vara förra årets mest gastkramande roman

3:04 min

Scholastique Mukasonga flydde Rwanda när förföljelserna mot folkgruppen tutsi tilltog i början av 70-talet. Hennes första roman "Madonnan vid Nilen" handlar om just upptakten till folkmordet. Anna Tullberg har läst.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Madonnan vid Nilen
Författare: Scholastique Mukasonga
Original: Notre-Dame du Nil
Översättning: Maria Björkman

Högt uppe i de rwandiska bergen står en svart madonnastaty på en klipphylla och vakar över Nilens källa. Alldeles intill, på avstånd från resten av världen, ligger Lycée Notre-Dame-du-Nil - en elitskola för flickor. De flesta elever här kommer från landets högt uppsatta hutufamiljer, men några är också inkvoterade tutsier. Det är 1970-tal och gymnasiet är ett exempel på regeringens "kvinnofrämjande politik". Ett avgångsbetyg är en guldbiljett till ett fritt och förmöget liv. Men för tutsierna, som Veronica och Virginia, anar jag snabbt att framtiden är mer osäker.

Internatskolan är det rwandiska samhället i miniatyr; skiktat av hierarkier, märkt av de forna kolonisatörerna.
Överst bland eleverna finns den blanka Gloriosa. Hennes inflytande över de andra flickorna är ödesdigert.

"Madonnan vid Nilen" är suveränt skickligt skriven. Språket är okomplicerat, lätt och närmast sakligt. Den underliggande kraften i berättelsen, effekten av att vi vet att det kommer ett folkmord, är kontrollerad och stramt återhållen. Kraften blir därför stor när några korta meningar här och där i romanen oväntat reser sig ur texten och slår till.
Till exempel: "Veronica frågade sig när även hon skulle strykas över med ett rött streck på klassfotot".
Eller som när Gloriosa blir anklagad för att piska upp stämningarna med lögner om tutsierna och hon svarar, kallt: "Det är inga lögner, det är politik".
Då måste jag pausa och hämta andan. Det är kusligt och skakande, det är också modigt. Jag upplever hur marken under madonnan och flickorna vibrerar av den annalkande faran.

Ja, det är möjligt att jag i elfte timmen av 2020 läste årets mest gastkramande roman.