Småskaliga aktörer driver klimatarbetet i Colombia

6:33 min
  • I Latinamerika, där nästan en tiondel av jordens befolkning lever, är utvecklingen av nya sätt att producera energi motstridig.
  • Starka samhällsaktörer i regionen verkar inte intresserade av att gå över till förnyelsebara energislag. I stället drivs projekt av småskaliga aktörer som försöker utnyttja exempelvis solens potential i en region där solen är en generös energigivare.
  • Vår korrespondent i Latinamerika, Ivan Garcia, besökte ett miljövänligt utomhushotell i Colombia, några kilometer från huvudstaden Bogotá.

Det är släktträff på ett utomhushotell i Villavicencio, drygt 70 km sydöst om huvudstaden Bogotá. Orten där hotellet ligger är ett grönskans paradis, fuktigt och med en medeltemperatur runt de 30 graderna – varje dag.

Det är bröderna som står för musiken i släkten Pinzón Morales. Den äldste spelar cuatro, de andra bandola, typiska stränginstrument här på den colombianska slätten.

Som en stolt matriark sitter 83-åriga Mariela Barón de Morales, mamma, svärmor samt mor- och farmor till det tjugotalet barn och vuxna som sitter runt bordet och smakar på den heta potatissoppan ajiaco och lechona, en bit griskött fylld med ris.

Dofterna från palmerna, fläskköttet och löken, den fuktiga värmen och den här musikaliska llanero-släkten, en släkt från den djupa colombianska slätten, får mig att tro att jag är med i en scen i någon av den colombianske författaren Gabriel Garcia Marquez romaner.

Hotellet som släkten Pinzón Morales har valt för denna söndagsträff är inte vilket hotell som helst, det är ett biohotell. En del av energin här är självgenererande och bygger på naturens egna krafter, berättar José Avid Guarín, en av ägarna.

Konceptet kallas för permakultur.

– Permakultur, förklarar José Avid Guarín, är den permanenta, vänliga, relationen med moder Jord, så att man får energi genom att använda och respektera naturens egna regler.

Som exempel berättar han att vissa av rummen, som är självständiga moderna stugor i form av hyddor, är byggda någon meter ovanför jord. Då får man igång ett växelspel mellan luften ovan och luften under.

– På så sätt hålls temperaturen i stugan på en jämn sval nivå, utan behov av eldriven luftkonditionering.

José Avid Guarín säger att målet är att all el ska produceras med solenergi. Det är svårt, eftersom elbolagen inte vill förlora sina intäkter, de sätter käppar i hjulet för utvecklingen även om projektet är småskaligt, säger Guarín.

Latinamerika är ingen miljöbov, när det gäller energiproduktion. Regionen har cirka åtta procent av världens befolkning men använder mindre än så av all energi. Dessutom är andelen förnybar energi här större än i andra regioner i världen, vattenkraften står för den största delen.

I Brasilien kommer 82 procent av den energi som används i landet från förnybara resurser, framför allt vattenkraft, i Peru är andelen 60 procent.

Men för solenergin går det trögt, trots mycket goda förutsättningar i vissa regioner, som till exempel i norra Chile och Argentina samt i delar av Mexiko.

Stora satsningar har gjorts framför allt i Chile och Brasilien, men fortfarande ligger solenergin på en mycket låg nivå av all energiproduktion i regionen.

José Avid Guarín beklagar sig över att kontinenten och hans eget land Colombia inte utnyttjar solen mer, trots de många soltimmarna. Byråkratin och de mäktiga ekonomiska intressena bromsar utvecklingen mot till exempel fler solpaneler, säger Guarín.

En annan faktor som internationella studier visar är att miljöfrågan i en region med så mycket ojämlikhet och fattigdom inte står högt på agendan hos vanligt folk. När latinamerikaner pekar ut de största problemen, så hamnar brottslighet, jobben och ekonomin högst upp. Bara en halvprocent nämner klimatet.

Tillbaka till släktträffen. 83-åriga Mariela Barón de Morales berättar om ortens omvandling från en landsbygd utan vägar, läkare eller elektricitet på 1950- 60 och 70-talen till en rätt modern liten stad med asfalterad motorväg utanför, internet, ett mindre sjukhus och många bilar.

Nej, begreppet klimatförändring fanns inte när Mariela Barón de Morales var ung. Men idag är hon orolig över det hon ser. Regniga perioder när de förut var torra, översvämningar, extrem värme.

– Allt har förändrats, klimatet, temperaturerna, säger hon allvarligt.

Hennes barnbarn, 27-åriga Daniela Pinzón-Morales, har precis utexaminerats som miljöingenjör. Hon tycker att de nya generationerna har ett stort ansvar för att stoppa klimatförändringen. Hon själv har fått släkten att sluta bränna plast och att återanvända material, så som hennes mormor gjorde för 60 år sen.

– Det kanske låter som väldigt lite, men det lämnar ändå ett avtryck tror jag, säger Daniela.