Shanflyktingar från Myanmar blir fast i Thailand

8:28 min
  • Tusentals invånare från Shanstaten i Myanmar har tvingats fly sina hem efter strider mellan Myanmars armé och väpnade grupper.
  • Många har bott i flyktingläger i Thailand i över 10 år och det finns litet hopp att flyktingarna ska kunna återvända hem eftersom striderna fortsätter.
  • Shanfolket försöker nu leva ett så normalt liv som det går i Thailand där dom inte har några rättigheter. Hör Peder Gustafssons reportage.

Det här är Koung Jor Shan flyktingläger säger ledaren och by äldsten Sai Liang och drar med handen genom det gråa håret. Han slår ut med handen och pekar mot lägret som ligger på en höjd. De thailändska myndigheterna vill inte erkänna lägret så dom kallar det för tillfälligt skydd berättar han. Här bor det mest Shan flyktingar men också några medlemmar i olika minde stammar från Myanmar. Alla har dom flytt undan striderna i delstaten Shan på andrasidan gränsen mellan Thailand och Myanmar.

Soldater från armén brände våra hus, dom sköt med granatkastare mot våra byar och sex civila dog vid den attacken bland dom en 12-årig pojke och en 16-årig flicka berättar Sai Liang om den attack som fick honom att bestämma sig för att fly från Myanmar för 18 år sedan. Sedan dess har han och under åren hundratals flyktingar bott i flyktinglägret Koung Jor i norra Thailand.

Shan-folket är Myanmars största minoritetsgrupp och har utsättas för våld i decennier. Hundratusentals ur folkgruppen har tvingats fly sina hem i Shan staten som ligger i nordöstra Myanmar med gräns mot Thailand. Många av dom som flytt lever nu i tillfälliga läger nära gränsen mellan länderna. Så länge striderna fortsätter finns det lite hopp om att kunna återvända hem.

Enheter ur Myanmars armé tvingade oss att gå före dom i områden där det fanns landminor för att säkra vägen för soldaterna berättar Sai Liang. Dom använde oss som mänskliga mindetektorer. Minnet av det gör att vi inte kan återvända säger han.

Det är flera beväpnade grupper som strider i Shanstaten. Förutom Myanmars armé som slår ned alla försök till krav på ökat självstyre till olika beväpnade grupper som strider mot armén och mot varandra. Det gör att det är svårt för civila att leva i områden där striderna pågår.

Det finns flera läger med flyktingar från Shanstaten längs gränsen. Både i Myanmar och i Thailand. Ett av dom är Kuong Jor. Där bor nära 300 vuxna och 95 barn som tvingats fly undan striderna. Många av barnen har flytt utan sina föräldrar eller andra släktingar.

Koung Jor är ett oregistrerat flyktingläger som ligger 3 timmars bilresa väster om Chiang Mai i norra Thailand. Att det är oregistrerat betyder att man inte får stöd från FN:s flyktingorgan UNHCR eller andra större organisationer. Nu är man beroende av mindre fristående hjälporganisationer och att flyktingarna själva kan få in lite pengar genom att ta dag jobb i trakten.

På grund av begränsningar i rörelsefriheten så får flyktingarna officiellt inte arbeta utanför lägret, men det gör man periodvis ändå. Nyligen har många från lägret skördat vitlök på odlingar i närheten och väntar nu på att det ska bli dags att plocka chili. Möjligheten för flyktingarna att själva odla i och omkring lägret är begränsad. Det gör att dom ofta letar mat i skogen för att sälja på marknaden berättar Wijit som kom till Koung Jor när han var en lite pojke för över 10 år sedan.

Phwe Hom har bott i Koung Jor i över 12 år hon berättar att det är mycket bättre nu än när hon kom till lägret tillsammans med sin mamma och mormor. Då var det tält eller trähyddor man bodde i. Nu har man byggt hus av tegel och livet har blivit bättre säger hon.

Eftersom lägret är så litet, det består av drygt ett 15 hus, så har de thailändska myndigheterna sett mellan fingrarna och har tillåtit flyktingarna att bygga något som mer eller mindre kan beskrivas som en liten by med affär och sjukstuga.

Det är jag är sjuksyster här säger Nang Lai. Hon visar runt i sjukstugan som byggdes med hjälp av donationer för några år sedan. För att komma till själva mottagningsrummet måste man gå genom en av de två små affärer som finns i lägret. När vi passerat förbi hyllor med konserver och kryddor går vi genom dörren till mottagningsrum som har en brits och några skåp med nödvändiga instrument och sjukvårdsartiklar för att kunna ta hand om patienter med enklare krämpor.

Sjuksyster Nang Lai säger att möjligheten till vård i lägret har blivit mycket bättre. När vi kom hit tog vi emot patienter i ett tält.
Hon säger också att barnen har fått bättre utbildning. Dom flesta har fått möjlighet att gå i thailändsskola i en by i närheten. Men det är inget som är självklart eftersom dom saknar rättigheter därför att ingen av dom är thailändsk medborgare. Så länge de betalar för skolgången så tillåter de lokala myndigheterna att barnen får delta i undervisningen. I lägret har man organiserat extrautbildning för barnen. På kvällar och helger undervisar man i Shan-språket och engelska.

Att lära sig engelska ger en möjlighet för oss att skaffa bättre jobb berättar Wijit som själv kom till Koung Jor som flykting och nu har skaffat sig en utbildning och valt att stanna kvar för att hjälpa andra barn i lägret. I vanliga fall finns det också några volontärer från engelskspråkiga länder som hjälper till med undervisningen men på grund av pandemin så är det inge volontärer just nu.

Utbildningen är viktig för att Shan barnen ska klara sig i framtiden. Många av dom har varken medborgarskap i Myanmar eller Thailand men om dom har en bra utbildning med engelska och lite datakunskap så kan det bli lättare för barnen att skaffa sig en framtid säger Wijit
Av dom unga jag träffar i flyktinglägret Kuong Jor så är det ingen som vill eller vågar återvända till Myanmar eller Shanstaten.

Phwe Hom berättar att hon inte vill återvända till Shan eftersom hon talar bättre Thai än Burmesiska och det skulle bli svårt för henne att skaffa arbete i Myanmar. Phwe Hom har, som många fler av barnen i lägret, inget medborgarskap i varken Myanmar eller Thailand det gör många av dom i princip statslösa. Något som försvårar för de unga flyktingarna som levt nästan hela sitt liv i flyktinglägret. Phwe Hom är en av de lyckligt lottade som har lyckats skaffa sig ett thailändskt ID-kort som gör att hon får jobba i Thailand.

Invånarna i flyktinglägret Koung Jor och de andra lägren har just nu små eller ingen möjlighet att återvända till sina hem i Shanstaten. Om dom gör det riskerar dom att trakasseras av Myanmars Armé som regelbundet gör räder i byar för att söka efter vad dom anser vara fiender till staten. Det är också en stor risk att om flyktingarna återvänder hamnar mitt i striderna inte bara mellan armén och olika väpnade grupper utan också i strider mellan de olika grupperna. Den senaste tiden har invånare i flera byar i Shanstaten tvingats fly sina hem när beväpnade grupper har stridit om kontroll över olika områden.

Konflikten i Shanstaten är komplicerad. Som en del av den så kallade Gyllene triangeln handlar det om en kamp för större frihet från centralregeringen, en maktkamp mellan olika grupper som vill ha kontroll över områden där man odlar opium och lukrativa smugglingsvägar finns. Myanmars regering med Nobels fredspristagare Aung San Suu Kyi i toppen har sagt att man vill lösa konflikten med förhandlingar. Något som inte har gett några resultat så här långt.

Samtidigt visar grannlandet Kina allt större intresse för Shanstaten. Kinas utrikesminister sa nyligen vid ett möte med Aung San Suu Kyi att Peking ska göra vad man kan för att stödja fredsförhandlingarna. Kinas stora intresse för Shanstaten är i grunden rent ekonomiskt.

Vad som än händer i Myanmar kommer det dröja innan flyktingarna från Shanstaten kan återvända. By äldsten Sai Liang vet att han aldrig kan återvända som läget är nu och säger att framtiden tillhör barnen och om dom vill stanna i Thailand så får det bli så.