Att värna opartiskheten är inte att tysta röster

Sveriges Radios opartiskhet ska inte kunna ifrågasättas. Därför är det en balansgång när medarbetare öppet tar ställning i olika debatter. I det här blogginlägget förklarar biträdande programdirektör Olov Carlsson hur Sveriges Radio resonerar kring detta.

När vi i Sveriges Radios företagsledning i höstas först tog emot uppropet ”Vems SR” var det ett dokument som förvånade och bekymrade oss av flera skäl. Vi är stolta över det gedigna arbete som under lång tid drivits på Sveriges Radio för att få in fler perspektiv i både vårt utbud och när det kommer till representation hos oss som arbetar här. Sveriges Radio har också lyckats bättre än många andra medieföretag sett till andelen medarbetare med utländsk bakgrund.

I grund och botten är det, som vi tidigare betonat, väldigt bra att medarbetare lyfter frågor inom vårt företag om man upplever att det är något som inte fungerar som det ska. Det har vår VD Cilla Benkö varit oerhört tydlig med.  Men samtidigt, som hon redogjorde för i ett tidigare blogginlägg fanns det flera delar i det som beskrevs i uppropet som vi inte kände igen eller kunde hitta faktiska belägg för. Fortfarande finns det flera beskrivningar i uppropet som helt enkelt inte stämmer överens med, exempelvis, hur vi jobbar med rekryteringar på Sveriges Radio.

Ett påtryckningsdokument

För uppropet var inte, som det felaktigt beskrivits, en form av facklig påverkan. ”Vems SR” är ett dokument som innehåller flera tydliga ställningstaganden och skarpa krav, med BLM-rörelsen som tydlig ingång och grund.

Detta handlar alltså inte om att medarbetare inte får vara emot rasism eller ta ställning mot rasism, det ser vi som självklart.

Texten innehåller också tidsatta krav som vi bedömer går emot gällande lagstiftning. Och i och med det är det inte heller ett speciellt lätt dokument att förhålla sig till som arbetsgivare och särskilt inte som publicistiskt företag.

Det är dock viktigt att påpeka att vi som företag aldrig har sagt att medarbetare inte får framföra åsikter om arbetsmiljö eller publicistik. Tvärtom vi vill naturligtvis att dessa frågor ska finnas med i våra diskussioner i företaget och på våra redaktioner. Det är dock bekymmersamt att initiativtagarna redan från början var tydliga med att de inte enbart var intresserade av att hålla dialogen intern på arbetsplatsen. De som skrivit uppropet klargjorde redan i det första mailet till VD att de ville skapa en offentlig debatt för att på så sätt skapa en förändring utifrån sin kravlista. Ingen kontakt i frågorna hade heller tagits med närmaste chefer, fack, arbetsskyddsombud eller HR. Vi ställdes inför faktum.

Opartiskhet del av vårt uppdrag

I Sveriges Radios uppdrag som ett oberoende public service-bolag ligger att vi självklart ska stå för alla människors lika värde och gå emot den som till exempel säger något rasistiskt i våra sändningar, men det får aldrig uppfattas som att vi själva på eget initiativ driver en fråga.
En medarbetare som ändå väljer att göra det, med yttrandefriheten som laglig grund, får naturligtvis göra det – men får då vara medveten om att det kan komma att påverka arbetsuppgifterna.

Det finns ingenting konstigt i det och det gäller oavsett om du ställer dig bakom ett bensinuppror, en namninsamling om klimatet, eller någon annan uppmärksammad fråga. Tar du ställning så har du som journalist på Sveriges Radio begränsat din möjlighet att rapportera och bevaka de frågorna. Det står i kollektivavtalet, i public service-handboken för att leva upp till vårt sändningstillstånd, och det är en ständig del av den redaktionella diskussionen för att värna Sveriges Radios opartiskhet i lyssnarnas och omvärldens öron.  Så här har det alltid varit och så här kommer det för alltid att förbli.

De senaste dagarna har det publicerats nyhetsartiklar och vi har fått intervjuförfrågningar som utgår från vissa missförstånd kring vårt nuvarande agerande som jag vill passa på att kommentera:

- Nej, det finns ingen regel i Sveriges Radio om att rasifierade medarbetare inte får rapportera om rasism. Men det finns ett mycket litet antal medarbetare som ställt sig bakom ”Vems SR”, som varit ledande företrädare för uppropet, vars arbetsuppgifter har påverkats. Det handlar om individuella bedömningar och hur de har agerat i offentligheten och i sociala medier och inte om vilken bakgrund eller härkomst de har.

- Det finns heller ingen generell regel för dem som skrivit under uppropet. En individuell bedömning görs utifrån vilken roll en medarbetare har i uppropet och vilka arbetsuppgifter han eller hon har. Detta sköts i dialog mellan medarbetare och chefer. Vi inser att det finns dem som inte är nöjda med att ha fått se sina arbetsuppgifter begränsade när det kommer vad de kan bevaka och inte. Men det är ofrånkomligt för ett företag som vårt att när en medarbetare tagit ställning på ett sätt som inte är förenligt med vare sig regler eller kollektivavtal så påverkar det den medarbetarens möjligheter att granska de frågorna utifrån publikens perspektiv.

- Uppropet är inte unikt på det sättet att det enbart är nu som bevakningsbegränsningar införts och jag vill vara ytterst tydlig med att det inte handlar om att tysta kritik. Den kritik som framförts är vid detta lag väl känd – och en fråga vi hela tiden har tagit på största allvar. En missuppfattning som sprids är till exempel att Sveriges Radio inte agerade på liknande sätt under #metoo, men det gjorde vi. Även då fick vissa medarbetare begränsningar, ju mer framträdande du varit i debatten desto mer begränsningar fick du i förhållande till hur du personligen kunde bevaka #metoo-rörelsen och närliggande aspekter.

Inte en sakfråga

Oavsett fråga så har man som anställd på Sveriges Radio ett ansvar att inte ta personlig ställning i frågor utan att granska dem utifrån många olika perspektiv och vinklar på ett opartiskt sätt och utifrån ett redaktionellt oberoende.

Det handlar ytterst om lyssnarnas och omvärldens förtroende för oss. Det granskade och öppet nyfikna förhållningssättet ger också en bättre journalistik vilket utgör grunden för hela vår existens.

För den som vill fördjupa sig ytterligare i ämnet finns mer att läsa i kollektivavtalet och i Sveriges Radios public service-handbok, som utgår från vårt sändningstillstånd och som alla vi alla som arbetar på Sveriges Radio har att förhålla oss till i det dagliga arbetet.

Olov Carlsson

Bitr programdirektör med ansvar för innehållsproduktionen