Recension: Nomadland med Frances McDormand regisserad av Chloé Zhao
-
Indieregissören Chloé Zhao och den amerikanska skådespelare Frances McDormand har slagit filmvärlden med häpnad.
-
Nu är det svensk biopremiär för filmen ”Nomadland” som bygger på en reportagebok om amerikanska fattigpensionärer på drift – och som nominerats till inte mindre än sex Oscars.
- Kulturnytts kritiker Nina Asarnoj har sett en existentiell katastroffilm.
Titel: Nomadland
Regissör: Chloé Zhao
Manus: Chloé Zhao efter en reportagebok av Jessica Bruder
Skådespelare: Frances McDormand, David Strathairn. Linda May, Swankie och Bob Wells som fiktionaliserade versioner av sig själva m.fl.
Genre: Drama
Betyg: 4 av 5
Nomadland är en katastroffilm. Frances McDormands Fern är lika ensam som den lilla roboten Wall-E på sin soptipp i Pixarfilmen. Det är en öde värld efter det stora sammanbrottet. Hennes man är död, allt som fanns i huset är nedpackat och det lilla samhället Empire där de bodde, är tömt på folk efter fabriksnedläggningen. Det hon har kvar är en blommig porslinstallrik, mannens jeans och sin skåpbil.
Landskapet är mäktigt, fotot magnifikt, den kinesiskfödda regissören Chloë Zhao har sagt att hon och fotografen bara filmade vissa tider på dygnet, när ljuset föll rätt över bergsmassiv och gräsvidder. Effekten är en känsla av naturens återkomst och människans litenhet.
Frances McDormands hår är musgrått och kortklippt, hon är både kvinna och man och slåss mot elementen. Hunger och köld och fattigdom. Hon ligger i halvmörkret i bilen och huttrar under en fleecefilt. Men knyter ändå an till andra människor, bjuder på en kopp snabbkaffe ur termosen, dansar med en vacker man. För mig beskriver Nomadland urkampen för överlevnad, den som egentligen försiggår varje vaken minut, men som så många av oss har glömt bort. Nomadland påminner med biblisk stränghet och skönhet om att kampen pågår. Se den.
"Nomadland" har biopremiär den 26/3-2021 och släpps för streaming på Disney+ den 30/4-2021.
