Författaren Bruno K. Öijer är aktuell med "Växla ringar med mörkret". Foto: Maya Eizin Öijer
LITTERATURRECENSION

Bruno K. Öijers nya – mestadels enastående poesi

Publicerad 5 sep 2024 · kl 05:30 · 1:57 min
  • När poeten Bruno K Öijer är tillbaka med en ny diktsamling blir det en stor händelse i lyrikvärlden.

  • ”Växla ringar med mörkret” är hans första diktsamling på tio år.

Ingen samtida poet kan mäta sig med Bruno K Öijers popularitet – sedan 80-talet har så gott som varannan bok varit ”Samlade dikter”, säkert svenskt rekord.

Några av dikterna i nya samlingen, ”Växla ringar med mörkret”, kanske är mest lämpade för Öijers omisskännliga uppläsningar på scen – som till exempel den där poeten citerar oneliners av Carl Jonas Love Almqvist, August Strindberg och Gunnar Ekelöf och sedan avslutar med att mena att resten av poesin är bara anteckningar i marginalen. En ganska sluten dikt, som mest blir som nåt snajdigt man säger på krogen innan man tar sin hatt och går. Men nog kommer den riva ned applåder hos alla fans. Och i övrigt rymmer samlingen ”Växla ringar med mörkret” enastående poesi. 

Vi möts direkt i de första två dikterna av en väsentlig kraft i Öijers poesi. Man talar om romantikern Öijer. Så kan man förvisso se det. Men jag slås av respekten för barnet  du bär inom dig, det som kanske överlevde uppväxten utan att du förvandlades till en av alla dem med asfalterade hjärtan. De som med ett outhärdligt ljud lugnt och metodiskt sågade ner allt det vackra omkring sig. Att som poeten se samhället som ett stycke inhägnat våld, är inte att vara rättshaveristisk. Det är att vägra låta sig korrumperats till att bli en infantil vuxen.

Och att i stället hänge åt sig en snöflinga som touchar fönstret eller en droppe som skiljs från sitt fäste, är en seger. Det här samlingen är full med enastående sådana bilder, och inte är det dödens mörker som den 72-årige poeten nu har växlat ringar med, utan snarare natten, ensamheten och den egna vägen. Tvärtom berättar titel-dikten ”Växla ringar med mörkret” om hur poeten en gång satt på ett hotellrum i Alexandria och trivdes och skrev riktigt optimistiska dikter om samhället.

Men dem skulle han förstås aldrig publicera. Då hade han ju brutit förlovningen.

Daniel Sjölindaniel.sjolin@sverigesradio.seKulturnyttAnsvarig utgivare: Peter O Nilsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Mer om hur vi bedriver vårt arbete

Senaste sändningen

Kulturnytt