Cilla Benkö: Därför måste fria medier försvaras av oss alla

Det borde inte ha kommit som en överraskning för någon. När det statliga ungerska medierådet i ett kliniskt beslut i förra veckan stängde möjligheterna för den oberoende radiostationen Klubrádió att fortsätta sina sändningar i etern var det ännu ett logiskt steg i den kolsvarta utveckling som startade redan våren 2010 när Viktor Orbáns Fidesz kom till makten via en jordskredsseger. I ett drygt decennium höll Klubrádió ut, alltid en nagel i ögat på det styrande partiet eftersom stationen vägrade underordna sig den berättelse som landets övriga medier fyller de ungerska vardagsrummen med dag efter dag. Klubrádió har under sina 19 år gjort sig känt genom att ge plats åt en bred politisk diskussion och analys och genom att inte vara rädd för att låta gäster vara kritiska mot landets alltmer populistiska styre.

Förra veckan tog det slut, stationens licens att sända radio förlängdes inte av det medieråd som ända sedan starten varit den ungerska regeringens förlängda arm in i medievärlden. Till sin hjälp har medieråd och mediemyndighet en drakonisk medielagstiftning som ger de Fideszlojala tjänstemännen omfattande möjligheter att begränsa fria och oberoende mediers möjligheter att verka. Verksamheten har varit påfallande framgångsrik. Oberoende medier har under åren successivt köpts upp av till Fidesz närstående oligarker, statliga bolag har slutat annonsera i medier som inte är regimlojala, public service självständighet monterades snabbt ner redan under Fidesz första år vid makten.

I ett försök att försvara sin åtgärd gick ordföranden för medierådet Monika Karas ut i en lång text på myndighetens sajt och försvarade beslutet och förklarade samtidigt att det ungerska medielandskapet är fritt och varierat. Det faktum att landet rasat till plats 89 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex antyder något annat, nämligen den ungerska regeringens medvetna politik att strömlinjeforma den ungerska offentligheten.

Men det är inte bara i Ungern det finns skäl att vara fortsatt djupt orolig för utvecklingen inom medieområdet. I förra veckan kom en ny rapport från Media Freedom Rapid Response (MFRR) om utvecklingen i Polen. Rapporten pekar på hur det styrande partiet PiS i Polen under pandemin fortsatt underminera pressfriheten och tysta granskande journalistik. I december visade det sig att det statliga polska oljebolaget PKN Orlen köpt upp hundratals nyhetsplattformar och tidningar runtom i Polen genom förvärvet av mediebolaget Polska Press, ett effektivt sätt för den polska regeringen att ta kontroll över nyhetsförmedlingen. I Slovenien, som tar över det roterande ordförandeskapet i EU vid halvårsskiftet, bedriver den högerpopulistiske premiärministern Janez Janša en hård kamp mot landets största medier genom återkommande hätska utfall mot journalister.

Jag önskar att jag inte hade behövt skriva den här texten. Att vi kunde se några tecken på ljusning, att den oroande utveckling som funnits de senaste åren kunde bytas i hopp. Tyvärr ser det ut precis tvärtom, utvecklingen på medieområdet i alltför många länder i Europa går åt fel håll. Det riktigt farliga är om vi slutar bry oss, om vi inte känner att det längre är lönt att uppmärksamma eller protestera. Den enda signal det skickar är att det är helt i sin ordning att montera ned fria oberoende mediers möjligheter att verka. Om inte Europa och EU agerar med gemensam kraft riskerar detta att fortsätta och förvärras.

Det här är frågor som går bortanför all partipolitik, ett försvar av fria mediers rätt att utföra sitt uppdrag borde vara en självklarhet för varje demokratisk politiker. Försvaret av fria oberoende medier måste ännu högre upp på dagordningen. Ansvaret för det behöver vi ta tillsammans: mediechefer, demokratiska institutioner, politiker och samhället i stort.

Cilla Benkö
vd, Sveriges Radio

Artikeln har publicerats via Dagens Nyheters kulturdebattsida 22 februari 2021