Den svenska lantgården – ett allt mer populärt resmål
Samtidigt som vi hör om en allt tuffare verklighet för lantbrukare i Sverige, med låga mjölkpriser och hårt arbete, så finns en helt annan sida av lantbruket: att ta emot turister. Enligt föreningen "Bo på lantgårds" statistik har intresset ökat stadigt de senaste åren för semestrar med fasta scheman, flera arbetsuppgifter och inget wifi.
Kristina Ramquist är en av de cirka 200 lantbrukare som driver verksamheten "Bo på lantgård".
– Varje dag börjar vi så här tidigt. Djuren ska ha mat, säger Kristina när hon väckt familjerna som bor på gården inför dagens sysslor.
Hon har drivit Tåby gård, strax utanför Arboga, i tre säsonger med får, hundar, ankor, höns, kaniner och de bland barnen omåttligt populära islandshästarna. Sommaren har varit fullbokad sedan i höstas, vilket inte är helt unikt. Bland de hundratals gårdar som finns listade med liknande verksamhet så är det tiotal som Ekot pratat med samtliga fullbokade åtminstone till slutet på augusti.
– Inom "Bo på lantgård" väldigt olika hur man driver verksamheten. Många gårdar har en stuga som ligger någonstans, det kan till och med vara en bit i från gården eller så som man hyr ut som självhushåll, där det inte är någon verksamhet över huvud taget. Sen är det många som har bed & breakfast, så att de servererar frukost och grejer. Sen finns det de som har mycket mer professionell ridverksamhet, här är det ju inte proffsridning så. Det finns ju olika teman, jag har ju till exempel tema häst, säger Kristina.
Nina Berggren är här med sin man och sina tre barn.
– Man följer ju nyheter och så där, men det finns ju ingen TV här och vi tog inte med oss någon surfplatta hit, inget sånt just för att barnen skulle verkligen koppla av. Där hemma är det ju så fort man kommer hem att de vill låna surfplattan. Så då tog vi ett medvetet beslut att verkligen inte ta med något sådant hit. I början frågade de om att få låna telefonen, men jag sa nej och nu har de slutade de att fråga.
Varför tror du att det finns en vilja att stänga av på det här viset?
– Jag tror att det är variationen som är, att de ska få uppleva någonting annat. Jag menar jag tror inte det finns någon som kan säga att surfplattor och telefoner är bra när man använder det väldigt mycket. Det är väl en möjlighet att kunna ta ifrån barnen det. Att kunna stänga av, alla intryck. Barn kan ju må dåligt också av saker och ting som händer. Jag menar det som hände i Nice nu till exempel, och så där, mina barn var väldigt upprörda över det. De ser det på nyheterna och så där. Det finns väl en verklighet och sen vill man komma bort från verkligheten, och det är väl det vi gör, säger Nina.
– Vi åkte på sådana här semestrar när jag var liten, i säkert tio år i streck eller ännu mer. Så jag får många barndomsminnen som väcks till liv, kan man säga, säger Johan Thermaenius.
Han är här med sin fru Emma för fjärde året tillsammans med deras son Ville och deras dotter Elvira. Ville har han precis förlorat mot på krocket, som de spelade under den timme mellan att alla djur har fått mat och gått ut i gårdarna, och att det är dags att rida på den lilla ponnyn Hattie.
– Jag var varje år på en bondgård som var ännu mer så att säga riktig bondgård, som faktiskt hade en kommersiell bondgårdsdrift. Det kan man ju inte säga att Kristina har riktigt. Den bondgården var med odlingar och mjölkande kossor och hästar som arbetade i skogen och så vidarem, säger han.
Men så som Johan minns det, med gårdar med fullskalig produktion, är inte helt ovanliga de heller. Ett exempel är Källsby gård i Bohuslän, som Hans Johansson driver med sin fru. För deras del är lantbruket med bland annat mjölkkor den huvudsakliga inkomsten, medan uthyrningen kompenserar för emellanåt fluktuerande inkomster på grund av prisjusteringar. Men med tanke på det hårda arbetet produktionen innebär så blir det svårare för barnen att vara med hela tiden. På Tåby gård är ju det själva syftet. Jag frågade Johan som nu är vuxen vad det betydde för honom att åka ut till gårdar som dessa med familjen när han var barn.
– Bullerbykänsla, så att säga. Alltså att få vanliga intryck som inte är så konstlade utan någon sorts uråldrig glädje med djur och natur.
Tror du det är viktigt?
– Ja visst är det. Självklart, eller så vitt jag förstår. Det ser man ju på barnen, de trivs ju. Det klart de tycker också att det är kul att titta på filmer och trycka på knappar men det är få gånger de är så entusiastiska som när de springer framför fåren som ska ut i hagen. Det slår ju alla sådana manicker i världen, tror jag, säger Johan.
