RECENSION – FILM

Recension: Arvet av och med Maïwenn

2:01 min
  • Franska regissören Maïwenn är barnskådespelaren som blev en av Europas främsta filmskapare.
  • Nu går hennes femte långfilm Arvet upp på bio.
  • Kulturnytts Emma Engström har sett den.
Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Arvet
Manus och regi: Maïwenn
I rollerna: Maïwenn, Fanny Ardant, Louis Garrel, Omar Marwan mfl
Går att se på: Bio
Betyg: 4 av 5

En alzheimersjuk morfar har dött och man skulle kunna tro att det skulle bli allvarligt och tungt. Men inte i regissören Maïwenns charmigt stökiga version av en fransk-algerisk familj i på jakt efter sin identitet. Den träffar hårt för att den också är rolig.

För det är ju så att när en betydelsefull människa dör är detaljerna det enda man kan kontrollera. I det lilla, som att välja mellan dyra eller billiga kistor, finns också frågan: vem var egentligen morfar, som stred för Algeriets självständighet från kolonialmakten? Och vem är då jag?

Allra svårast är det för mellansystern Neige, som är i fyrtioårsåldern och spelas av regissören. Hon identifierar sig så hårt med sina rötter att hon vill ha på papper hur många procent algerisk hon är. Hon gör också oavbrutet uppror med sina excentriska och självupptagna vänsterföräldrar, som inte förstår hennes längtan efter det som är äkta.

Maïwenn är obesegrad mästare i att skapa ensemblescener, men när vi bara få följa Neige förlorar filmen sin höga energinivå och blir pytte-lite som en föreläsning i postkolonial teori.

Trots det är "Arvet" en lysande familjeskildring inte bara för den som har en bakgrund i ett annat land, utan för alla som någon gång vänt sig till det förflutna för att hitta en identitet.