Faraos riter fortplantade i islam och kristendom

7:25 min
  • Egypten gör ständigt nya arkeologiska fynd från faraonisk tid. Fynd som kommer att locka nya turister. Men egyptiers relation till de gamla egyptierna är inte alltid enkel.
  • Både kristna och islamiska riter och traditioner bottnar ofta i faraoniska seder - från födelseceremonier till dödsritualer, prästers klädsel och helgonkarnevaler.
  • Trots det är parallellerna känsliga, troende människor vill inte veta att deras traditioner bottnar i hedniska riter och vissa Egyptologer drar sig för att öppet tala om detta eftersom det väcker så starka känslor hos de övertygade. Hör reportage av Cecilia Uddén

Det här är en så kallad soboa. På sjunde dagen efter födseln, samlas barnets släkt och föräldrarnas vänner för att fira. I folktron är barnet fram till sjunde dagen skyddat av änglar, sen följer riten där man lägger barnet i stor mjölsikt, man tänder ljus och rökelse och mormor eller farmor slår hårt i en mässingsmortel för att skrämma bort det onda ögat.

Sen ropar farmor eller mormor till barnet: du ska lyda din mamma, du ska lyda din storasyster, men inte din onkel, eller: du behöver inte lyssna på någon annan än farmor varpå alla gäster skrattar, särskilt om farmor har en dominant personlighet.

Soboa-riten kommer från det gamla Egypten där kärleks och fertilitetsgudinnan Hathor skulle vaka över det nyfödda barnet under de första sju sårbara dagarna - först därefter fick föräldrarna ta emot sitt barn och fira födelsen med en fest.

Kärleksgudinnan Hathor porträtteras ofta som en moderlig mjölkstinn ko, eller kvinna med koöron. Och hon vakade över nyfödda gudar i ett slags BB-tempel, en mamsia - det finns ett sådant i Aswan intill Philaetemplet - omgärdat med sju pelare för de sju dagarna, alla prydda med Hathors huvud.

På den första pelaren ser Hathor orolig ut, sen börjar hon försiktigt le på den andra pelaren och långsamt sprider sig leendet över de sju dagarna tills Hathor på den sjunde dagen, då hon ska lämna över barnet, ser belåten och glad ut. Och på den tiden användes en skallra, en sistrum med Hathors huvud och små mässingringar som skallrar.

– De flesta traditioner i Egypten går att härleda till faraonisk tid, säger Egyptologen och guiden Bishoy Hakim, det gäller både inom kristen koptisk tradition och muslimsk.

Kyrkorummet, prästernas hierarki och klädsel. I gravarna i Konungarnas dal i Luxor är de gamla egyptiernas präster prästerna målade med vit kaftan och leopardskinn.

Och leopardskinnet har direkt reproducerats i den de koptiska prästernas gyllene kaftaner med små små kors som ser ut som fläckarna på en leopard, säger egyptologen Bishoy Hakim.

Alla som besökt en muslimsk begravningsplats vet att släkten samlas vid graven på 40:e dagen efter en släktings död - en sed som är direkt hämtad från de gamla egyptierna eftersom det tog 40 dagar att mumifiera den döde och på 40:e dagen bar man mumien till graven.

Även kristendomens obefläckade avlelse har sin motsvarighet i det gamla Egypten i myten om Isis och hennes döde make Osiris. 

– Isis lägrar sin döde make Osiris och ber gudarna om hjälp, hon blir gravid och föder Horus. Det är samma tanke som när Gud fader ser till att jungfru Maria blir gravid, säger egyptologen Bishoy Hakim.

Bishoy har en oändlig rad exempel och nämner särskilt de muslimska helgonkarnevalerna, Moulid - en sufisk egyptisk tradition som inte har sin motsvarighet i något annat muslimsk land - för att det från början är en faraonisk tradition, där Faraos staty bars på en båt i en procession.

Idag firas muslimska helgon på samma sätt och just Luxor är berömt för Moulid Aboulhaggag - en karneval som före pandemin samlade tiotusentals - som en New Orleans karneval med frukt- och blomdekorerade lastbilsflak där musiker och skådespelare uppträdde, kameler, hästar och yrkesgrupper som murare och bagare med mjöl i ansiktet - flöt fram på lastbilsflaken med sina verktyg, inte alls olikt de faraoniska karnevalerna.

Varje gud hade en egen festival och det går igen. Nu är det muslimska och kristna helgon som firas i festivaler som pågår i flera dagar.
Men egyptologen Bishoy säger att han själv inte alltid talar så högt om varifrån traditionerna kommer, eftersom religiösa människor ofta blir sårade om de får höra att det de uppfattar som unika riter inom islam och kristendom i själva verket har andra rötter.

– Vissa kallar mig kättare, andra är redo att äta mig levande eftersom jag ifrågasätter inte bara deras helgon utan självaste Guds makt, säger Bishoy Hakim.