Filip och Fredriks ”Den sista resan” förkrossande fantastisk

• Filip Hammar tar med sin gamla pappa Lars till Frankrike i dokumentärfilmen ”Den sista resan”.

• ”Det är skört och fantastiskt förkrossande att få se vilken makt minnet har över oss människor”, säger vår recensent Joakim Silverdal som delar ut toppbetyget 5 av 5.

Titel: Den sista resan
Regi: Filip Hammar & Fredrik Wikingsson
Medverkande: Filip Hammar, Lars Hammar, Fredrik Wikingsson, m.fl.
Går att se på: Bio
Betyg: 5 av 5

Lars Hammar bara sitter där i sitt mörker.

Som lärare brukade han steppa när eleverna tog studenten, nu orkar han knappast resa sig ur sin gamla belgiska skinnfåtölj.

Men Filip har en plan. Att ruska liv i pappan genom att återskapa en av deras fina familjesemestrar. Frågan är bara om det är för sent?

”Känslosam-Tom Alandh-dokumentär-möter-skrattfest”.

Tycker du det låter pajigt? Då är jag här för att säga att du har fel. Så fel.

Det visar sig vara receptet på den bästa svenska filmen sen Triangle of Sadness.

För ”Den sista resan” är rolig på riktigt.

Som när gamle Lars Hammar lyser upp när fransmännen börjar bråka i trafiken. Eller då han undrar om det ändå inte är lite halt på bilvägen, en varm sommardag på rivieran.

Men bortom varje skrattkramp, hopar sig något annat.

Som när Filip håller sin pappas tunna, tunna hand medan han lastas in i en ambulans. Eller när vi får se sonen kämpa mot gråten på en restaurang, där pappan inte längre orkar lyfta sitt vinglas till munnen.

Det är skört och fantastiskt förkrossande att få se vilken makt minnet har över oss människor.

På förhandsvisningen i Umeå sitter jag mellan en äldre dam och en fjortonårig kille. Vi skrattar och gråter alla tre. Mycket.

”Den sista resan” är en film som får en att tvivla på om toppbetyg egentligen räcker, men här kommer det i alla fall: fem av fem i betyg.