Georgiska vinodlare i konflikt med ekoprojekt

8:46 min
  • En av Georgiens mest kända vinregioner är Khakheti två timmars bilresa från huvudstaden Tbilisi.
  • Men klimatförändringar har slagit hårt mot vinodlarna också i Georgien med hagelstormar och ovanlig värme, så flera har slutat odla vindruvor.
  • Samtidigt i samma område lockas unga till ett ekoprojekt med den vinklingande namnet Chateau Chapeteau.

Regnet ligger som en tät dimma mellan bergen i Khakheti där två flöjter från chilenska anderna just förenas och ger Orlando från Chile och Malo från Tyskland ett gemensamt språk de annars inte har.
Precis som Lera från St Petersburg och Alon från Israel har de precis kommit som volontärer till Chateau Chapiteau där alla enligt grundaren Ivan Mitin är kungar i sitt eget rike.

– Vi befinner oss i Chateau Chapiteau, det är en skog för kungar i världen alla är kungar och drottningar här och vi vill erbjuda ett stort område där vi kan uppnå våra mål tillsammans och bo här hela tiden eller bara ibland, säger Ivan Mitin.

– Vårt mål är att ha en säker plats där alla stöder varandra och tar beslut tillsammans och försöker skapa en ekologisk ren miljö, fortsätter han.
Projektet började för två år sedan och Ivan, som gjort sig känd för liknande projekt i Ryssland har lyckats samla ihop ett kapital på nära en halv miljon dollar med många små och stora aktieägare och med pengarna köptes marken i Georgien:

– Som utlänning kan du inte äga mark i Georgien om det är jordbruksmark, men om myndigheterna kan ändra markens status då kan marken säljas och så var det för oss. Vi fick stöd från de lokala myndigheterna, som gillade vår idé om ett kombinerat turist och ekoprojekt, fortsätter Ivan på engelska.
Hittills finns inte så mycket av de storslagna planerna på plats, corona har bromsat projektet där ett hotell och 20-talet småstugor planeras. Men ett växthus för att odla är på plats. Tanken är att odla all egen mat och att försöka hitta nya sätt att bygga hus ekovänligt. Något som lockade tyske Malo hit:


– Min plan var att komma hit och titta på projektet, nu säger jag bara hej, men kanske kommer jag tillbaka och deltar i projektet att bygga saker av svampar, säger Malo.
26 årige Osvaldo från Chile hittade projektet på nätet och blev nyfiken:


– För mig var det mycket svårt för jag kan inte engelska och ännu mindre ryska eller georgiska, första veckan var en lektion i att kommunicera utan språk, berättar han.
Men hans motiv för att komma var att hitta människor som tillsammans bygger något med hänsyn till miljön och människorna som redan bor i området.


25-åriga Lera från St Petersburg var i Georgien och arbetade på vingårdar när hon fick höra talas om projektet och hon har precis kommit som volontär:
– Jag reser runt som volontär och deltog i vinskörden och hit kom jag för att känna atmosfären och lära känna nya människor, berättar hon.
26 årige Alon från Israel ville komma ut på landsbygden i Georgien:


– Jag visste inte vad som pågick här, såg på deras hemsida att de har en trädgård, ekobusiness och bygger en gemensam kommun plus gästhus, det lockade mig, säger han.
– Här bygger vi små hus och här ska det bli hantverkshus där vi ska skapa av plast och längs vägen finns en liten organisk farm på 3 000 kvadrat, berättar Ivan och pekar mellan träden där ett orange hus syns och där kollektivet haft lite problem:


– Bybefolkningen brukade slänga sina sopor där vi försöker bygga, så vi har försökt få dem att sluta slänga sopor i skogen här, det och kor som kliver runt är väl de enda konflikter vi haft hittills här, berättar Ivan.
Han visar samtidigt det nybyggda tvätt och toaletthuset, mitt ute i ingenstans öppnar jag förvånat en dörr och hittar vita splitternya toaletter med vattenspolning, i de flesta byarna i området gäller fortfarande utedass eller ett hål i marken.


Som i byn Leliani nån mil från projektet. här bor Bondo och Medea Khutsishvili. På sovjetisk tid känd som tobaksbyn, men numera är basen för dem att odla vindruvor.
Bondo möter på innegården med ett handslag som vittnar om hårt arbete.
– Största skillnaden för oss är att temperaturen under sommaren som brukar ligga kring max 37 plus grader i år var det plus 47. Det gjorde att bakterier spreds mer än tidigare och vi var tvungna att använda mer bekämpningsmedel. Tidigare brukade det räcka med fem gånger per säsong, men i år blev det 13 gånger och vindruvorna skördades redan i augusti mot tidigare i september.


Vindruvorna har också förstörts av hagelstormar, som Bondo anser har kommit oftare mot förrut, helt klart ett resultat av klimatförändringar.
– Det största hotet är haglet för det gör att priset sänks för vår skörd, fortsätter han. I år fick han bara 80 tetri, lite drygt två kronor per kilo från uppköparna, men ändå tycker han det är värt att fortsätta med vinet för det är så intressant.


Över innegårdens pergola hänger inte de traditionella vinrankorna utan istället stora bruna kiwifrukter. Det var för tio år sen som Bondo bestämde att byta ut vinrankorna där mot kiwi:


– Första gången jag såg dem på marknaden trodde jag det var potatis, men jag köpte några och tog hem och det var så gott så jag bestämde mig för att börja odla, berättar Bondo, som är nöjd med avkastningen, men priset har gått ned från tidigare 14 kronor per kilo till nio kronor för många bönder har gjort som Bondo och börjat odla kiwi, som är härdigare.

Överallt vittnar gården om Bondos hårda arbete, uppe på taket hänger tobaksblad, det provar han för att sonen på 37, som är rökare, ska slippa betala dyra cigaretter. I ett förråd finns två mansdjupa lerkärl där vin lagras för eget bruk. De har höns och några grisar och ett fullständigt självhushåll, men ingen av de tre vuxna barnen verkar vilja ta över, precis som det är för de flesta i byn. Böndernas hårda arbete lockar inte:


– Det största problemet är osäkerhet, vi vet inte år från år om vi ska kunna sälja skörden, att arbeta hårt ute på marken gör inget, men regeringens beslut påverkar oss och vi har ingen aning om vilka ändringar de gör, säger Bondo.

Men han skrattar och bjuder oss att smaka ett inte helt färdiglagrat vitt vin, hustrun Medea lagar de typiska ostbröden Chatjapuri och undrar om vi vill ha hemgjord konjak eller vin till. Varje skål vid bordet åtföljs av en välgångsönskan, men det finns en fråga de inte kan enas om:


– Corona finns här i byn och ska jag vara rädd, som jagat björn i bergen, skämtar han, men blir allvarlig och säger att han gärna skulle vaccinera sig, något han och Medea grälar om, för hon vill inte ha vaccin.