Gravstenens hotade berättelser

29 min

På äldre gravstenar kan man läsa yrkestitlar som försvunnit, se spåren efter epidemier som härjat och förnimma klasskillnader mellan människor i en bygd. Kyrkogårdarna speglar ett samhälle som är borta.

Men i det tysta håller idag en kulturskatt på att försvinna. Gravrätter sägs upp och gamla gravstenar mals ner till grus.

I dag saknas enhetliga riktlinjer för hur man ska bevara de kulturhistoriskt intressanta gravvårdarna. Därför slår Släktforskarförbundet larm och vill att någonting ska göras så att inte denna kulturskatt försvinner utan att först bli dokumenterad.

I dagarna lanserar Släktforskarförbundet en hemsida med över 30 års insamlade fotografier, teckningar och beskrivningar av gravstenar. Här är länk till:  

På många kyrkogårdar pågår en inventering där gravstenar sorteras ut för att bereda plats för nya gravar. Men vilka gravstenar är kulturhistoriskt intressanta och värda att bevara? Och hur hanterar vi de gravstenar som sorteras bort?

På en del kyrkogårdar arbetar man både etiskt och med stor omtanke med de utrangerade gravstenarna, medan man på andra kyrkogårdar slänger gravstenar huller om buller tillsammans med uttjänta toalettstolar, byggställningar och annat bråte.

Jan-Henrik Marinder var tidigare landskapsarkitekt och kyrkogårdschef på Stora Tuna kyrkogård i Dalarna. Han saknar tydliga riktlinjer om hur vi ska hantera gravstenarnas kulturskatter framöver.

En annan som vill väcka frågan är Hanna Nordin som är landskapingenjör och har skrivit en uppsats där hon ställer frågan vad som händer med gravstenar på gravplatser där gravrätten sagts upp.